Aftonbladet – 26 oktober 1874, sida 2

vara med dem och lyckades för det mesta att vara ur vägen, då de kommo, ehuru hon alltid var vänlig, när hon sammanträffade med dem, och dess emellan visade sin goda vilja genom små presenter af ägg, blommor och frukter. Hvarför kommer ni aldrig med på våra promenader, miss Roe? sade Miriam en dag, då de alla stodo på samma ställe och väntade, att ett starkt åskregn skulle upphöra. Ni kan icke tro, hur roligt vi ha; mr Thornton och jag ha de allra muntraste upptåg, och ni borde höra, hur han skrattar åt mig, då jag blir rädd för korna och grodorna, eller för stora skalbaggar, som flyga omkring på aftnarna. Söta miss Roe, sade hon en annan gång till Mary, då denna satt och sydde vid fönstret, kom ändå med oss i morgon. Mr Thoraton skall föra oss ut i skogen, en riktig, stor skog. Jag har aldrig förr va rit i en sådan, det måste säkert vara bra roligt; kom med — vill ni inte det? Hon talade i sin mest inställsamma ton, men Cyril inföll här och svarade i stället för Mary: Åck, miss Edgestone, ni vet ej, hur stor uppoffring det skulle vara för Mary att svara ja. Hvar timme, då hon är skiljd från hemmet, är en droppe af hennes hjerteblod, det kan jag försäkra er. Han talade i skämtsam ton, men jäfven en mindre känslig person än Mary skulle funnit, att sällskapet ej vore välkommet. Mr Cyril Thornton hade stora afsigter med den tilltänkta promenaden, hvilka ingen af de unga flickorna anade och hvilka Marys närvaro mycket skulle hindrat, Emellertid hade Cyril förr ej yttrat sig på detta sätt, och inga hushällshinder skulle då blifvit godkända; Marys sällskap hade då för honom varit lika nödvändigt, som