Aftonbladet – 24 oktober 1874, sida 3

Mary, som bemödade sig att tala i sin varliga, glada ton; det var en förarglig hut: vuodvärk, och mamma ville att jag skulle lägga mig. I morgon är jag nog alldeles bra igen. Ja, blif det, rå är du en snäll fitcka, Han stampade äter bort, men hunnen hallfvägs ned, vände ban om, Hör du, Mary, sade han i en högljudd hviskning, en rasande söt flicka, mrs Leighs niöce, eller hvad tycker du? Öch nog veta vi, hvem som är betagen i henne — eller hur, Mary? Men hvarför han har hållit det eå hemligt, begriper jag verkligen ieke; men han har alltid. varit en kvipslug gynnare. Nu är han med dem der nere vid deras ställe — skulle akta dem på hemvägen, föratåB, för tjurar eller grodor eller andra farligheter. Ser du, ban är en herde för hjorden och skall taga noga vård om den, i synnerhet om de vackra lammen, förstås! Hör, nu ropar mamma åt m!g att komma ned och icke ställa till oväsen. Ställer jag till oväsen, som är den saktmodigaste menniska i verlden? God natt med dig nu, Mary. God natt, kära Hal, svarade en matt röst. När du ser Cyril, så säg honom god natt från mig. Ska ske! Och dermed gick Harry, för att lugna fadern med underrättelsen, att det icke var den ringaste fara med Mary, som var kry som en lärka. DÅ mer än en timme senare, mrs Thornton var på väg upp, för att gå till hvila, och öppnade Marys dörr, för att säga henne god natt, fann hon henne, insvept i sitt täcke, sittande vid fönstret. Nå, kära barn, utbrast mrs Thornton häpen, och jag, som hoppades att du somnat.