Aftonbladet – 24 oktober 1874, sida 3

na och kt med skenbar aptit, antogs förklaringel, ätt hon stått länge barhufvud i solskenet föregående åde, kom tillfredsställande och man blef åter lugn, Bå snart frakosten var förbi, gick Cyrli bort; Denna gång frågade Mary hoaom oj hödrt han ämnade sig, hon ej ens följde honom med sina bliökar; det var för sieta gången hon föreghonde afion hädö gjort detta; nu hade hon sagt sig sjelf, att från denåa stund måste deras banor skiljas Bt — ju mör, dess bättre Hennes fostermor, öfver hvars vanligen fryntliga och godmodiga ansigte ett moln hvilade, var i köksträdgården sysselratt med att sprita ärter, hvilka hon sjolf nyss plockat, då Mary tyat närmade sig bakom henne, stammade och gade hastigt och bestämdt: Mamma, hvad jag i går gade, vart myc: ket orätt och oförtjent. Cyril har aldrig gifvit mig rättighet dertill, han bar ingen ekuld, han har aldrig tänkt på att gifta sig med mig; alt hvad han sagi har blott varit ett skämt, och så borde jag äf Mycket orätt var det äfven ga, att jag blygdes öfver min K honom; den var ej något att blygas öfver; jag har nu tärkt bättre på seker, och jag sger att så är förhållandet, Jag har icke gjort något orätt; ej häller bar Cyril dot, han har älskat mig som en syster, och dot var ej mitt fel att — att jag älskado honom högre än en bror; men det är alt sammans förbi nu. Jag är hans pyster Maryi och han är min bror Cyril. Jag vill bädanafter alltid kalla honom så, mamma, och då skall alt bli bra, Men han är ej att klandra; han har icke gjort något, som varit orätt.