Aftonbladet – 24 oktober 1874, sida 2

STOCKHOLM den 24 Okt. För icke länge sedan inträdde i don Carlos arm6 fyra af hans fränder, alla prinsar af huset Bourbon, Denna omständighet, hvilken betraktas som ett tecken, att don Carlos af sina slägtingar erkännes som chef för huset Bourbon, gifver Wientidningen Neue freie Presse anledning till en mot bourbonerna riktad artikel. Denna uppsats. hvilket i ett starkt och färglagdt språk låter den i alla presterliga och frihetsfientliga intriger och komplotter inblandade bourbonska familjen schavottera inför den europeiska allmänheten, lyder sålunda: Don Carlos har nyligen gjort några ut , nämningar, hvilka endast kunna blifva nyt-, tiga för ordningens sak i Spanien. Hoerti-l; E f gen af Parma och grefven af Caserta hafva inträdt såsom öfverstar och grefvarne af Bari och Bardi som kavallerikaptener i de carlistiska bandeng led. Man skall säkert i Madrid beklaga, att dessa fyra bourbonska prinsar icke genast erhållit värdighet af generaler, emedan derigenom utsigten till inbördes krigets snara slut vägentligt skulle ha förbättrate. Emellertid är det faktum, att fyra manliga medlemmar af huset Bour: bon sedan fyra till fem dagar tjena under don Carlos fanor, märkligt nog. Tills pu hafva de högborna unga herrarne funderat på saken, men de ha nu slutligen funnit det passande att deltaga i en strid, hvilken, : i deras egenskap af utländingar, icke rör dem och i hvilken de icke hafva den minsta rättighet att blanda sig. Den handling, de begått, är ett landsfredsbrott af svåraste slag och en förbrytelse, hvilken, föröfvad af vanliga medborgare, öfver alt straffas med döden, Om nu också dessa fyra Haymons söner genom sin börd anse gig skyddade mot lagens stränghet, så höjer dock den offentliga meningen genast sin stämma mot dem, och i stället för offentlige åklagaren utvecklar den liberala pressen anklagelsen. De fyra prinsarnes lefnadsomständigheter, som det heter inför domstolarne, äro följande: Prins Alfons, grefve af Caserta, född den 28 Mars 1841, är sedan sex år gilt med en kusin, dotter till grefven af Trapani, och har tre söner. Hans broder Pascal, arefven af Bari, född den 15 September 1852, är ännu ogift. Hertig Robert a! Parma, född den 9 Juli 1848, gifie sig år 1869 med hertiginnan Maria Pia della Grazis, dotter af konuvg Ferdinand II af Nespel; äfven han har tre barn. Hans broder, prins Henrik, grefve af Bardi, är född den 12 Febr. 1851 och likasom sin kusin Bari ogift. Alla fyra äro välbergade och sakna syaselsättning; med undantag för grefven af Caserta, som är trettiotre år gammal, kan man låta deras ungdom gälla som mildrande omständighet. Kanske bör man äf ven taga i betraktande, att ingen af prinsarne har en klar föreställning om hvad det egentligen betyder att bära vapen i ett inbördeskrig i främmande land; De stå sannolikt i sina åsigter några år efter sin tid och anse striden i Spanien som en familje. angelägenhet för huset Bourbon, för hvilket de som tappre riddare och ömma anförvandter äro skyldiga att strida, Spanska inbördes kriget har hittills liflligt sysselsatt hela Europa. Statsmännen insågo, massorna kände, att striden på pyreneiska halfön icke blott vände sig kring frågan: konungadöme eller republik. Huru allvarligt och omsorgsfullt pröfvas och diskuteras icke hvarje vändning i makternas hållning mot Spanien och hvarje sak, som står i samband dermed! Den spanska depeschen, i hvilken klagombålen mot Frankrike motiveras, fick en europeisk betydelse. Det i och för sig mindre vigtiga förhållandet, att en afskrift af deposchen tillstäldes London och Berlin, men icke Wien, gifver den tyska pressen anledning till bekymmeriulla kommentarier, Detta stora intresse för Spaniens angelägenheter vore obegripligt, om icke hela verlden förstode, att Spanien nu är slag. fältet för historiens goda och onda ande, för ljuset och mörkret, Man slåss visserligen i Biscaya och Navarra omedelbart om frågan, hvem som skall. herska i Spanien; men medelbart gäller striden väldet öfver verlden. Don Carlos fana, i hvars hand liljorna släpas genom blod och smuts, betyder det styfvaste och obevekligaste preset välde. Hans och hans omgifnings ultramontanism är så trångbröstad och fanatisk, att till och med åtskilliga gamla carlistchefer börja att intagas af fasa och att de, den ene efter den andre, lemna banden, hvilkas seger åter skulle uppiifva medeltiden i Spanien, Dessa band föra icke krig mot republiken, utan mot Spanien. Om de redan af andra skäl än militäriska förstöra järnvägar och telegrafer, så framträder deras natur ännu mer glänsande i den vandalism, med hvilken de rasa mot civilregister, arkiv och biblictek. De hata böcker, de hata bildning som djefvulstyg. Derigenom att de fyra bourbonprinsarne inträda i don Carlos arm6, göra de sitt hela hus ansvarigt för det blodsdåd, som föröfvas i Spanion. Icke längre don Car los elier don Alfonso, utan hela huset Bourbon är solidariskt för alt som hädanefter sker på spansk jord. Icke olämpligt använde man först på bourbonerna uttrycket: De hafva ingenting lärt och ingenting glömt.; de bevisa det å nyo. Alt hvad som är godt, ärligt, anständigt, berömvärdt i verlden protesterar mot åon Carlos; hvarje upplyst och frisinnad man förbannar denne ärlystne äfventyrare, som hopar lik på lik, för att tillfredsställa sin trånad efter kronan; jorden är delad i två läger: i det ena bildning, humanitet, frihet, i det andra rå het, grymhet, slafveri, och der befinna sig de fyra prinsarne af huset Bourbon. Då de icke äro någons undersåtar, kan ingen förbjuda dem att deltaga i spanska inbördes kriget. Den spanska regeringer skola de icke skada och sina egna dyrbara lif skola de skona etter det upphöjda före dömet af deras nye krigsherre och till följd af grundsatsen, att jordens mäktige måste spara sig af omtanke för folken. Af praktisk politisk betydelse är icke de fyra prinsarneg inträde i de carlistiska banden, men vi tillåta oss en fråga, För några veckor se dan, då de första sammankomsterna egde rum mellan don Carlos och hans italienska kusiner och dofia Margarita i Pau mottog besök af sina fränder, utsprods i tidningarna ett rykte, att don Carlos blifvit erkänd som husets chef och dauphin af Frankrike in partibus. Kort derefter offentliggjordes ett brefaf hertig Roberts af Parma sekreterare, hvilket betecknade dessa rykten som rena dikter, Nu tyckes det dock, som betraktade medlemmarne af huset Bourbon don Carlos såsom sin chef, ty eljest skuile de icke ha tagit tjenst under honom, allra minst hertig Robert, hvilken sjelf anser sig som snverän Vi skulle vilia veta. hur här