yreslägenheter, till hvad ändamål de än nå användas, och man må ej klandra herar husegare derför, att de ej låtit ett så ;ynsamt tillfälle gå sig ur händerna att kaffa sig förökade inkomster. En bank yser inga konsiderationer för att betinga ig bögre procent för sina penningar, då rist på denna nödvändighetsvara är för anden, lika litet som arbetaren gör sig iågra skrupler för att af arbetsgifvaren illtvinga sig högre aflöning, derest denne j godvilligt går in på hans pretentioner. . dessa och dylika fall torde prisstegringen rara fullt berättigad, förutsatt att den sker ned måtta och att sättet, hvarpå anspråken ramställas, ej öfverskrider värdighetens Träns, Om man således ej kan frånkänna herrar musegare all rättighet att till sin fördel mnvända det tillfälle att baskatta allmäneten, som slumpen lagt i deras händer, om nan ej eger befogenhet att utan vidare oryta stafven öfver deras beteende derför, stt man nu måste underkasta sig känbarare uppoffringar för att få tak öfver hufvudet, in hvad fallet var för några år tillbaka, så kan man ej häller å andra sidan förneka allmänheten rätt att uttala sitt skarpa ogillande öfver de husegare, hvilka, drifna at för stort förvärfsbegär, låtit förleda sig till lumpet prejori. Vill man veta, om dylikt prejeri bedrifves i vår stad, så skall man ej länge behöfva forska fruktlöst, innan man blir fullproppad med ganska mustiga historier, som vitna om alt annat än humanitet hos herrar husegare —Ffhistorier, hvilka stundom kunna misstänkas för att vara något öfverdrifna, men som dock otvetydigt gifva vid handen, att flere af våra husegare gjort sig skyldiga till en hög grad af snikenhet. Det må ej häller