Aftonbladet – 22 oktober 1874, sida 3

nungens hitkomst i sammanhang med in vigningen af Östra stambanan, anmodad at låta komma till samhällets kännedom, hurn som h. m:t väl känt sitt hjerta fyllas a glädje öfver den storartade gästfrihet oct det öfver all beskrifning vänliga motta gande, som mött konungen öfver alt, der han farit fram i Sveriges bygder, men at h. m:t icke utan bekymmer stundom set den goda viljan och den omisskänneliga till gifvenheten yttra sig genom festliga till ställningar af don prakt och kostbarhet, at h. m:t måste frukta, det många ej kunna! deltaga i dem utan känbara uppoffringar. hvilka h. m:t för ingen del ville förorsaka. Det vore konungens lifliga önskan att oftare resa omkring bland folket; men han skulle icke kunna, såsom han ville, till fredsställa denna önskan, om ett kungabesök ansåges ålägga tillställandet af fester, utmärkta af lyx och dyrbara anordningar. Det mottagande, konungen och drottningen önskade, vore icke praktens, utan hjertlig hetens, och h. m:t såge med nöje, att man vid så väl nu ifråga varande som framdeles blifvande besök handlade i öfverensstämmelse med dessa önskningar. Sk långt Jönköpings Dagblad. Vi antaga, att meddelandet är att betrakta såsom officiöst, och hålla troligt, att uppgifter i ett så grannlaga ämne, som det förevarande, blifvit väl öfvervägda, innan de lemnades till offentligheten. Eljest skulle vi vara benägna att föreställa oss, det någon missuppfattning likväl gjort sig gällande vid nedskrifningen. Tager man meddelandet efter bokstafven, så är det nämligen endast sådana fester, som äro utmärkta af lyx och dyrbara anordwingar, som de kungliga personerna hafva undanbedt sig, såledeg icke föranstaltandet af fester i allmänhet. Nu ligger det dock i sakens natur, att då man föranstaltar en fest för konungen eller konungaparet, så lärer man väl hvar som hälst icke underlåta att göra sitt bästa, och de känbara uppoffringar, hvilka konungen, på så goda skäl, förklarat sig för ingen del vilja förorsaka, skulle således i alla fall icke kunna undvikas. H. m:ts, om så mycken omtänksamhet vitnande afsigter, lära väl således knappast kunna varda efterkomna, så vida det icke blir i förekommande fall något mera uttryckligt och formligt tillkännagifvet, att h. m:t eller id. mm. bestämdt undanbedja sig festigheters föranstaltande vid deras höga besök.