Aftonbladet – 22 oktober 1874, sida 2

Jag har sagt honom det, inföll Harr; och skakade på hufvudet med synbart ogil lande, men hvad hjelpte det? Han gaf sis ingen ro, förr än han kommit ned till Beck ham Oottage, ehuru jag gick i borgen för. att den icke skulle springa bort under nat ten. Har du varit der? Ännu en felslager förhoppning! Hon hade så säkert räkna på att få promenera dit med Cyril, då afto nen kom. . Ja, och hvad tycker du, Mary, fortfoi Harry, efter alt besvär, du har haft, har Cyril hela tiden, vi voro der, icke gjort an nat än klandrat och gjort anmärkningar Ingenting är, Gud bevars, godt och elegant nog för enkan från London. Mary, som såg Cyril rodna af missnöje förde fintligt samtalet på ett annat ämne och då husfadern i det samma kom och se dan vid bortgåendet tog Harry med sig, fick Mary ändtligen den glädjen att ostörd tala med Cyril. Är du verkligen glad åtatt vara hemma. käraste Cyril? frågado hon, då de blifvit ensamma. Ack, Mary, du kan ej tänka hvilken glädje det är för mig! svarade han med värma. Det älskade, gamla hemmet, hur ofta har jag ej sett det i mina drömmar! Huru har jag icke drömt mig vandra i den dunkla Altonskogen, eller stå på Beckhams bro och blicka ned-i det friska, klara vatt net. Jag är öfvertygad, att ingen hemsjuk skolgosse kan innerligare längta efter sina terier, än jag efter mina. Förhållandet var emellertid, att mrs Leigh Ander en hel månad hade vistats vid en modern badort, och Cyril, som under denna tid fortfarande varit qvar i London, hade till fullo lärt sig inse omöjligheten af att