Aftonbladet – 20 oktober 1874, sida 3

synpunkter än dem; från hvilka våra två hufvudförfattaro framställa föremålen. Till en början skola vi låta läsaren taga en öfverblick af den scen, på hvilken våra personnager och grupper uppträda. Bakom scenen befinner sig det ryska folket, undandoldt, höljdt i nattligt dunkel. Dess rolär prinsessans i den sofvande skogen. Man hör den skönas djupa snarkningar, då och då afbrutna af tonga suckar och vilda utrop i drömmen, Slutligen förnimmas dock hviskningar, liknande vindens sus iskogens toppar, kort innan morgonsolens strålar spela in mellan grenar och stammar. Man börjar förmoda, att prinsessan håller på att vakna, Men i hvilket tillstånd, efter en så grundlig sömn och så svåra drömmar? Och hvem är prinsen, som hon skall tillhöra? Vändom oss emellertid in till scenen. En hotfull flod, bred som en hafsfjärd, låga stränder, blygrå himmel, dimmor och bitande köld. På ömse sidor om denna flod, pål dessa flacka, sumpiga stränder, under denna tunga molnslöja, midt ibland dessa dimmor utbreder sig en väldig stad. Den har ett besymnerligt, ott nästan förfärande ntscenle. Af alt det, som gifver en storstad en trefven karakter och egendomlighet, detta förtroliga nära till hvarandra, dessa öfverraskanle oregelbundenheter, som gifva näring åt fantasien, dessa motsatser mellan hus af olika åldrar, hvilka tala om en historisk utveckling, dessa olika anordningar, denna ria, omväxlande amak, gom uttrycker en bildad, lefvande ande hos samhället, af alt letta finnes här så godt som icke ett spår. Flodens stränder äro skodda med granit. L oöfverskådliga sträckor utbreda sig, ät imse sidor, stadens olika delar och qvarter fver de låglända öarna, det jämnflacka andet, Atfstånd och former äro förvuxna