Aftonbladet – 20 oktober 1874, sida 2

Mannon ryser och stiger upp samt går met sitt barn på armen för att öppna. Vidtrö skeln står en ynsling, med snö i sitt hå och på sina kläder, en hupgrig och tröt flykting. Husfadern frågar ej hvad han ön skar, han ger honom sjelfmant föda och vård. Ynglingen har intet hem, ingen far husfadern har ingen sop; de finna båda i bvarandra hvad de saknat för lifvets glädje. Den vise mannen ger ynglingen undervisning och kunskaper i ett rikt mått. Caroline gjorde ett uppehåll. Lyssnade James Cameron på hvad hon sade? Han satt mycket stilla med händerna i kors öfver käppknappen och hakan hvilande på dem; uttrycket i hans ansigte kunde hon ej se. Sä lefde de under många år, huru många förtäljer icke historien — kanske btta eller tio, ty barnet var ungefär så gammalt, då, just en sådan natt som den nyss beskrifna — med snö och storm utanför, ljus och värme inne — fader och dotter ännu en gång sitta ensamma vid elden. Han, som den landsflyktige kallar son, är icke hemma. Den vise mannen sitter tyst och tankfull. Han drömmer om det förflutna, om alla deres förhoppningar, som blifvit svikna, icke i följd af? brist på skicklighet, arbete och sträfsamhet, utan af brist på guld. Mannen sitter orörlig, med armbigen på sitt knä, med kinden etödd mot handen och blicken stirrande på glöden i spisen; barnet har somnat, dess hufvud hvilar mot hans andra knä, och haus högra hand hvilar välsignande på åetta hufvud... Hårda slag ljuda på dörren. En vandrare begär härberge. ter gjorde Caroline ett uppehåll och drog djupt efter andan. Hvarför stannar ni? frågade Winifred, hvars uppmärksamhet från början hade blif