Aftonbladet – 20 oktober 1874, sida 2

del af den unga hustruns barnsligt tanklösa förtroenden; på denna handling af grann laga kärlek kastade hon icke någon smä delse, och.hon kunde ej göra det. TJUGOFJERDE KAPITLET. Under flere dagar hade doktor Cameron icke haft tid att ens på några timmar fara ned till Richmond, men en solklar, vacker afton öppnade ban grinden och gick in i trädgården, som lbg så frisk och lugn i af: tonbelysningen. . Den första person, doktorn såg, var Peggy Malloney, som med belåtenhet gjorde honom uppmärksam på barnets friskare utseende. Hon underrättade honom om, att mrs Cameron drack te i löfsalen, men sade intet om en gäst, som hade kommit föregående dag. Irländskan förstod väl, när hon borde tala och när hon borde tiga. Hvad är det ni lyssnar på? — gråter gossen? frågade Winifred, då miss Drugh midt i meningen afbröt hvad hon hade att säga och lyssnande vände på hufvudet. Er man kommer, svarade hon lugnt och reste sig upp; nästa ögonblick återtog hon Bin plats och satte på sig sin brodbrättade platt, som hon strax förut hade tagit af sig. ) Min man? Åh, nej, det tror jag icke, sade Winifred likgiltigt; han är alltid så sysselsatt; han sade mig, att jag ej skulle vänta honom på flere dagar. Det är säkert blott trädgårdsmästaren. Hvad var det, ni lyss ville säga? Men hennes gäst svarade icke; hon satt innu och lyssnade på de tunga, fasta fotsteg, hvilka närmade sig på den sandade sången. Doktor Cameron kom in; Winvifred steg rastigt upp för att möta honom. Väl bjöd