Aftonbladet – 19 oktober 1874, sida 3

Tr rr — i! !?2 2 2 2222 2 -2 ?X 2x2 2 Det samma gäller i det närmar 6 Om hr Dörum, som ser rätt aktningsbjud.Ws nt der kan går omkring och med den tjockaste röst och den falskaste tonvigt delar ot mo ralkakor både åt sin mäktige svåger, arvon, och åt den i hans ögon rätte pretenden tel. Han är en högst oklar figur, om hvars egentliga alsigter vi, efter att hafva sett och läst stycket nuppropade gånger, dock sväfva i ovisshet. Ty skulle de blott innebärs att Karl, upplyst om gin rätt, skulle afstå ifrån honom och göra sig till martyr för der, som egde makten och kunde bruka henne, 1örefalla de oss väl abstrakta. Hr E. Almlö,fs legat blifver, trots all talang som på fra wmställningen nedlägges, on bland denne skådewpelares minst njutbara skapelser. Då legateng uppgitt här är ungefär den samma, 80? biskop Nikolaus 4 Ibsens hvarom hela dramats anläggsing i öfrigt piminner — hade det varit lämpligare atv han tecknats I närmare öfveronsstämmelso med förebilden, At qvinnokaraktererna är Meexntildis don klaraste och tillika den enda af styckets alla. personer, af hvilka man får intrycket om ett medvetet mål och om någon inre strid för dess uppnående. Fröken Aberg förmår, oaktadt alla aktningsvärda bemödanden, dock ej Ita dessa sant dramatiska moment att komma till sin folla rätt, I yttre afseende gifver hon deremot en härlig bild af den stolta, passionerade gvinnan, me med så utmärkta framställningsmedel berås hon kunna åstadkomma något mor sulländadt, Denna skådespelerska besitter mycket ali var; månne det är henne omöjligt att utr veckla tet mer värme? Helga synes at fört. blott ämnad till en dekoratiov, en ljus motpild mot Mechtildis mörka, hvilken för ötvigt har den otacksamma uppgiften att gång