Aftonbladet – 19 oktober 1874, sida 2

åter och för alltid lomna detta älskade land. Det säges visserligen att detta är ett offer, han hembär sitt fosterland, men det är svårt att inse nödvändigheten af det samma, Hans sista handling, genom hvilken han skulle segra öfver sig sjalt och som skullp vara hans lifs största bragd, kommer derför att synas lika omotiverad, som alla öfriga, om vi undantaga det enda stora momentet i slutet af tredje akten, då han för fyllandet af den högre pligten mot Bitt fädernesland kastar bort både kejsarens gunst och Mech tildis kärlek. Karls stora brist såsom dramatisk karakter är att han saknar en hela hans lif och alla hans handlingar bestimmande grund tanke, Han eger derför icke, såsom hjelten i ett modernt drama borde ega, sitt öde i sin egen hand, ytan är ett offer för tillfälligheter och hugskott. Så får icke den man ge W, som skall vinna en svensk all: a intresse på bekostaad af Birger arl, Vid sidsn af detta hyfvudfel i dramatiskt hängeende står ett ej mindre i historiskt. Hvad som ger Karl Folkunge sådan bety delse, så väl inför honom sjelf som inför Birger Jarl, hvilken darrar så snart han hör hans namn nämnas, är aft han är son till en äldre dotter af Knut Eriksson, af denne först på hans dödssäng erkänd. TLegitimiteteprinetpen var okänd i Sveriges äldre häfder — huru stor rol den än på samma tid apelade i Norge — och författaren gifver åtminstone, såsom vi här nedan skola viga, på ett etälle i Bitt drams medelst ett historiskt citat en antydning af detta förhöllande, huru kraftigt han Au iföretalet till sitt nyligen på trycket utgifna arbete förfäktat att Sverige de facto, om än icke de jure, var ett arfrike, Att konungarna