Aftonbladet – 17 oktober 1874, sida 3

BeRUAa OCK TJA ILURHGSl ALFUKDLAr ULPyr tande af stadens räntegaranti för Stockholm—Veasterås— Bergslagens järnvägsaktiebolags obligationer mot en aktieteckning å 3 millioner kronor i bolaget. Vi hafva så utförligt förut redogjort för de föreslagna vilkoren och bsstämmelserna i denna sak, att vi anse öfverflödigt att nu Kterkomma härtill. — Att-frågan följes af allmänhetens synnerliga intresss, vitrar det jämförelsevis betydliga ants! åhörare som infunnit sig, och äfven stacsfullmäktige voro talrikare föraamlade, än eljest brukar vara vanligt. Endast fyra af de nittionio voro frånvarande. : Sedan ordföranden föreslagit att föredragningen skulle börja med punkterna 1—5 at beredningsutskottets förslag och att sjellva ingressen sist måtte förekomma, samt sedan br Montelius föreslagit att diskussionen måtte få omfatta hela betänkandet, erhölle ordet af hr Fries, som hemstälde att frågans afgörandå måtte nppskiatas. Inom en ej aflägsen tid förestår nämligen, yttrade han, upptagandet af ett större obligationslån för ätt kunna verkställa för kommunens behof nödiga arbeten. Brandväsendets ordnande kräfver stora utgifter, bron öfver Norrström likaledes, dessutom skola sjukhuset å Sabbatsberg, skolbus, Stadsgårdshamnens ordnande, beredandet af nödiga hamnplatger, expropriationer i och för gaturegleringen, ombyggandet af rådhuset samt måhända ock inköp och rifvande af Keyserska huset m. fl. arbeten, af hvilka en del redan äro beslutna sr rare Wat andra svårligen kunna undvikas, taga ianspråk så betydliga summor, att önskligt vore, att drätselnämnden — innan man afgjorde denna fråga och måhända åtoge sig, för ett icke kommunalt behof, en utgift af 3, millioner — ville föranstalta en fullständig finansiell utredning af behofven för den närmaste tiden. Detta vore det ena skälet hvarför talaren önskade, att frågan måtte uppskjutas. Det andra vore, att utredningen at kostnaderna för den föreslagna nya sträckningen från Karlberg till Lilla Värtan, vore så högst ofullständig. Man saknade i Stock: holm tillräckligt kajutrymme och sådant måste dock anskaffas. Om nu ock den föreslagna Salt:Isjöhamnen vid Lilla Värtan skulle kunna bereda sådant, så vore likväl skäl att, innan ett beslut fattas, anställa lokala undersökningar, äfvensom Isöka komma åstad en utredning af de kostnader, Isom en sådan sträcknipg med åtföljande hamnbyggnad skulle kunna komma att bereda staden. Som intet skäl funnes att på rak arm besluta om hvad ingen vet. hemstälde han att frågan I måtte uppskjutas, till dess drätselnämnden hunnit inkomma med fullständiga uppgifter om de unI der närmaste tiden för kommunens behof erforderliga lånen samt till dess järnvägsstyrelsen, enligt uppdrag som borde den meddelas, inkommit med fallständigt kostnadsförslag angående banans nisträckning till Lilla Värtan. Hr Lågerstråle ville ej förneka stt det skulle I kunna vara intressant att få veta stadens behof Jaflån, men kunde ej tro, att i okunnigheten härom något hinder skulle möta för frågans afgörande nu. Ty det hela rörde ju blott utbytandet af en räntegaranti, för hvars fullgörande staden I naturligtvis, då den ingicks, afsett nödiga medel, mot en aktieteckning, som, om den komme till stånd, skulle ådraga staden långt mindre årliga utgifter än den nu varande räntegarantien. Och som det säkerligen ej kan dröja länge, innan staden blir tvungen att nppiylla sina förbindelser rörande denna garanti, kanske redan före nästa l år, om järnvägsbolaget ej erhåller några medel till järnvägens fullbordande, så vore alt skäl att Jej dröja. Trots önskvärdheten af en follstänldigare utredning af kostnaderna för den föreslagna sträckningen till Lilla Värtan, önskade talaren derföre, att frågan nu måtte till afgörande företagas: y Hr Liljenstolpe understödde hr Fries och trodde att äfven de, som vore benägna för en aktieteckning,.borde vilja undersöka om finanserna vore sådana, att man med skäl kunde gå in på nu i fråga varande framställning. Som dessutom intet vore utredt i fråga om kostnader eller lämpligheten af banans sträckning till Lilla Värtan, yrkade han uppskot. -. Hr RBossander förklarade sig i allmänhet varal, öbenägen att uppskjuta frågor, som länge varit på tal: men pu ville han likväl förorda ett upp: skof. Ej likväl på det skäl, som af den förste talaren först framstäldes, men väl på hans andra. Bangen i fråga hade nu hvarken början eller slut, och många skäl talade för att hennes dragning till Lilla Värtan kande komma till stånd. Men kostnaderna härför borde utrönas, och ännu vore i detta afseende så godt som intet. gjordt. Br Fries hade önskat att färnvägsstyrelsen skulle utarbeta ett dylikt kostnadsförslag, tal. ansåg deremot att Btockholms stad vore den som borde öra det och yrkade uppskof till dess man fått klart för sig, hurn sträckningen till Värtan och hamnen der böra ordnag och hvad de kunna komma att kosta. Hr Hagerman trodde att frågan fordrade en noggrannare pröfning och grundade denna sih åsigt på de motsägelser och gtillförlitliga uppifter han funnit i beredningsutskottets utlåtande. rkade nppskof. i Hr Nerman framhöll Stockholms brist på upplagsplatser och kajer. Fartyg få ligga ända til 14 dagar på strömmen unten att få lossa, och det) utrymme, som finnes vid järnvägsstationerna är ikaledeg helt och hållet otillräckligt, Handeln Kan , bedrifvas såsom den borde och under andra förhä. den skulio konna göra, och mani åste derför hetänkt på att kanna kommal a SE OG STa on SU Iman stälde detta beut till ett sådant ställa, -A vore och skulle bot till freds. Trä och stenko. --tiklarna i ännu mera komma att blifva bhufynauw... om Stockholms handel och för dessa artiklar foraras stort utrymme. En ärlig export af 18 å 14 tusen standards virke — och detta vore ej öfverdrifvet mycket — skulle kräfva en brädgård 1600 fot lång, 260 fet bred, och hvartaga en sådan ifrån ? Malm och stenkol fordrade äfven rymliga upp: lagsplatser. Och lämplig plats fannes blott vid Lilla Värtan. Intet kunde vinnas genom att förlägga de behöfliga upplagsplatserna till Djurgården, ty der skulle utrymmet snart befinnas otillräckligt. Men innan man bestämde sig för en hamn vid Lilla Värtan och järnvägens sträckt ning dit, vore natnrligtvis en grundlig utredning nödvändig, och en sådan kan ej komma till stånd ntan vederbörliga undersökningar. Dertör yrkade tal., att frågan måtte förklaras hvilandå till dess dylik utrodning skett och denna borde, enligt talarens åsigt, ske genom stadens försorg, ej genom järnvägsstyrelsens. Hr Berg. ville ej tillskrifva någon vigt åt någotdera af de två skälhr Fries framstält för uppskof. Kommunen kan ju vara beredd på att förändral: räntegarantien till aktieteckning, då den ju iklädt sig den vida större risken för den förstnämnda, ! och den föreslagna sträckningen till saltsjöham-( nen voro ej häller något skäl för att man ejl( skulle kunna nu afgöra frågan. 1 Hr Sjöberg instämde med hr Fries, äfven il. dennes första skäl, ty klokt och nödigt vore det att man på förhand beräknade sina utgifter. ! Billigt vore det ock att äfven de, som kunna 1 vara mycket intresserade, ej motsätta sig ettli uppskof för väl behöflig utrednings vinnande. l, vad sträckningen till lilla Värtan vidkommer, ; äro. sade han, de beräknade 800.000 kr. antagna blott: på höft, likasom hvarje siffra förut idenna l sak. Tal. ansåg framför alt hr Fries! förstal! skäl vara af vigt, emedan de utgifter, han derle antydt, äro rent kommunala behof, då deremot j hvad som här kommer i fråga icke kan till dylika behof hänföras. l Hr Lagerstråle fans ej här, då frågan om räntegarantien förekom; hade han då deltagit i be-d handlingen, skulle han -ha röstat nej. Nu vore d emellertid första steget taget, derföre ville han att 1t frågan skulle lösas och på det för kommunen t billigaste sättet. Fullgörandet af räntegarantien 1 står för dörren, om ej banan fullbordas; och fins det tillgång att uppfylla förbindelserna hvad i L 1 1 L 1 d k 8 n d I tb I ) garantien beträffar, så finnas ock medel till aktieteckningen, så mycket mera Bom den annnitet, den senare skulle draga, måste blifva mindre än den, som at den förra skulle kräfvas. Att uppskjuta ett beslut i ena eller andra riktningen vore ej klokt. Emellertid ville tal. ej ifrigt påyrka, att frågan nu måtte lösas, och förklarade sig för öfrigt för sin framställning ej hafva haft andra motiv än kommunens bästa. Hr Sjöberg vände sig mot den föregående tal, som antagit att staden, då den iklädde sig räntegarantien, haft klart för sig hura den skulle konna uppfylla denna sin borgensförbindelse. Och detta hans antagande vore HN helt naturligt, då han icke varit närvarande då frågan afgjordes. Men då sades att det icke vore tänkbart, att någon utgift i och för denna garanti skulle