Aftonbladet – 17 oktober 1874, sida 3

James Cameron visste, att en sommar vid Richmond skulle föranleda nästan fullständig skilsmässa för hela denna tid. Jag skall tänka på saken, mitt barn, svarade han lugnt. Och sedan du tänkt, skall du säga ja för gossens skull och för min, och jag skall få ett litet orangeri och vattna mina blommor sjelf hvar dag och gossen skall bli fet och dugtig som mrs Joyees gosse, hvilkem är dubbelt så stor som min och blott em månad äldre; när kan Jag få veta det — i afton ? Öm två veckor. Jag behöfver, som du vet, låpg tid för att tänka på en s3k. Winifred antog en missnöjd min. men sade ej något, Omkring en vecka efter detta samtal bad Grace Ingles om att par dagara ledighet för att rega bort — en sak så oerhörd, att dem satta hela hushåället i rörelse; doktorn var den ende, som ej syntes förvånad. Samma dag, som hon väntades hem, föreslog han sin hustru, att de skulle åka till Richmond föratt göra en visit. Winifred, som i följd af vanans makt ännu fortfor att anse em utfärd med sin man som ena test, så mycket större, emedan den var så sällsynt, ingick med nöje på förslaget. Den lilla gossen med sin sköterska skulle äfven följa med. Det var en härlig dag. Ett åskväder: hade rensat luften, som nu var friskare, äns den varit förut på flere veckor, (Forts.