Aftonbladet – 17 oktober 1874, sida 3

förtroende till sin man, beklagade hon sig öfver sin svaga helsa, som gjorde det svårt för henne att uthärda en lång och tröttande gudstjenst, och yttrade sin längtan efter att ännu en gång få bedja i den kyrka, der hennes föräldrar blifvit vigda och hon sjelf döpt. Det blir bara för en kört tid, kära James, tillade hon; endast tills jag blir litet starkare. Jag känner, att det skulle göra mig så mycket lyckligare, Du villju gilva mig en plata der — säg, vill du icke let ? James Cameron var ej don man, som kunde motstå en sådan bön. Hans:egen djupa tillgifvenhet för hans fäders tro gjorde, att han äfven hade aktning för sin hustrus känslor; hans fingo 1 detta fall icke utöfva något tvång på hennes. Altsk tog han ett bänkrum i 8t, Mark, förskg det med kuddar och en pall att — på, och medan ett nytt band af sympati härigenom uppkom mellan Winifred och Caroline Drugh, fans således ett föreningsband mindre mellan hustrun och mannen, DA han söndag efter söndag böjde sitt hufvud och had för den frånvarande makan, hvilken aldrig mera skulle sitta bredvid honom i Guds hus, kände han, huru ensam Atminstone 1 själ och hjerta, han var, nu och för. alltid. Sommaren var varm och ohelsosam; Winifred tycktes lida deraf. Hon såg blek och kraftlös ut, hennes barn, som alltid varit sjukligt och svagt, blef dagligen mer aftärdt och kinkigt. roDoktor Cameron föreslog en månads viuoande vid hafskusten; han ville skaffa sig av fridag, sjolf föra sina kära till en badt och ordna på bästa sätt fär deras trefad, Vid ett annat tillfälle skulle Winifred genast gått in bärph, viss att hvad ban an