Aftonbladet – 17 oktober 1874, sida 2

hans språk är verkligen exceptionelt il kärfhet. s Han börjar med att påminna den franske l utrikesministern om de försäkringar, som den senare för tre månader zedan afgaf, att transporterandet af krigskontraband öfverlt gränsen skulle förekommas och att de aktiva deltagare i carlistupproret, som befun-1 ne sig i de franska gränsdepartementen, li skulle sändas till det inre af Frankrike. Marquis de la Vegå de Armigo tillkännagifver, att han, till sin stora ledspad, är i tlilfälle att visa, att dessa löften icke blifvit uppfylda. I vissa franska departement finna de personer, som störa freden i SpaBien, icke blott en säker tillflykt, utan ena säker basis för sina operationer. Förträffligheten af de instruktioner, som Frankrike gifvit sina agenter, sättes ickeifråga; men ett faktum är icke dess mindre, att dessa agenter tolerera komit6er, som organisera och utrusta trupper, under det de tillåtal!!l kriggkontraband att föras öfver gränsen, äfven sedan de fbtt kännedom om förberadelserna för smuglingen. Det har äfven händt, att då krigsmateriel blifvit tagen afl: underordnade ämbetsmän, mer nitiska än deras förmän, ba desse senare arrangerat saken så, att materielen sedermera kommit carlisterne till handa. En ansenlig del af noter egnas åt vederläggandet af de för klaringar och argument, som innehbllas i det bref, genom hvilket franska regeringen besvarade Spaniens klagomål i förliden Juli månad. Franska regeringen förklarade, att den icke stode i ansvar för att carlistgeneralen Lizarraga reste öfver franska området, emedan han var försedd med pass, och: spanska regeringen frågar, huruvida det kan : vara allvarligt menadt, att man anser ettl pass, hvilket lätt kan erhållas, berättiga Lizarragas resa, hvilken företogs med femton hästar och tjugonio följeslagare. Men icke blott Lizarraga, utan äfven prinsessan Margareta, don Carlos hustru,0 hade helt öppet begifvit sig till Spanien och sedermera ktervändt till Frankrike, efter att ha spelat en verksam rol vid Estella. Franske utrikesministern upp: manas att betänka de klagomål, som Frankrike under liknande förhållanden skulle riktat mot Spanien, och erinras om att folkrätten icke tillåter, att personer, som förorsaka oro och elände i ett land, blifva, om icke understödda, dock tolererade af en vänlig grannstat, Allvarliga: klagomål framställas med anledning af den lätthet, hvarmed don Carlos fick öfverskrida gränsen för att begifva sig till Spanien. Talrika exempel anföras på de franska myndigheternas vägran att gripa in på grund af underrättelser, som de erhållit af de spanska konsulerna; ehurn de, om de vat kunnat genom att handla i enlighet med dessa underrättelser förekomma stor olycka för Spanien, Oarlstofficerare uppträda i uniform i Frankrike och carlistiska frimärken, uniformer och utrustningspersedlar försäljas offentligen 1 butikerna i Bayonne. Otillfredsställande ursäkter göras derför, att man icke internerar kända carlistiska agenter. En carlistisk prest kan icke aflägsnas från gränsen, emedan han är fäst vid en församling ellar en kyrka, och chefen för Don Carlos adjutantkär för vistas i Bordeaux under förevändning, att han tager värd om de skrade, Vid Bidassoa kränkas den franska regeringens traktatenliga förbindelser till Spanien, ty de der stationerade franska fartygen äro depoter för alla slags handelsvaror och krigskontrabahd. Det tyckes som hade franske ntrikesministern för nägon: tid sedan sport marquis de la Vega de Armigo; hvarför icke spanska regeringen tillskrefve carlistkrigets förtvaro en annan makt, af hvilken carlismen sjöledes erhållit vapen och nndergtöd. På denna tydliga hänsyftning svarade nu spanske ministern, att det är en stor skilnad mellan att erhålla bjelpmedel, underkastadt alla riskerna af en lång sjöresa, och att erhällaå dem från ett grannland, hvilket genom sina talrika förbindelser kan lätt skaffa en fiende i fält alt hvad han behöfver. Dat tillägges att carlistsoldater, som tillfångatagits, varit klädda i fransk mobilgardesuniform, och att de hegagna gevär, hvilka användes mot preussarne i kriget 1870-1871. Denna not, säger Daily News, hvars referat af denuna skrifvelse vi här ofvan meddelat, kommer att beteckna en epok i förhållandet mellan Frankrike och Spanien. Meddelandet är icke af det slag, att det kan komma att bilda början till ex längre skriftväxling, na mäste Vömölas med nägot slagg handling, och hyrudan den skall blifva är en fråga, som påkallar allvarlig uppmärksamhet af Mac Mahons kabinett. Det kan icke vara något tvitvel underkastadt, att en del af Spaniens klagomål äro väl grundade, ehurn icke tillräckligt afseende blifvit fäst vid de svårigheter, som uppresa sig för franska regeringen. Hvad spanska ministern begär, äv att Frankrike : skall vidtaga åtgärder, som absolut afspärra hela pyrenbiska gränsen. Denna gräns är emellertid 250 (engelska) mil lång, och passen -utgöra ölver 150. Det är sant, att det endast finnes två vagnsvägar mellan de båda länderna, men genom de flesta passen kan infanteri komma fram, och vid båda ändarna af bergskedjan Ånnes icke en stig, hyr dålig den än må vara, som icke blifvit begagnad at .detagherade kkrer, iavänarno i de pyrendiska dalsena lafva mycket dunkla föreställningar om folkrätten och skola sälja hästar, mulksnor och gevär samt transportera kr-i-skoatfaband utan någon annan afsigt än att derigenom I 3 neder och ära förtjena en MEn Vattrligtvis . fager et icke förmågan hos en storl! militärmakt, sådan som Frankrike, att her-! metiskt afspärra äfven ön sådan gräns. Hon: kunde sända dit en arm och förbjuda all i 1 Pr trafik södernt, som icke förut blifvit gillad af spanska regeringen, och detta är, så vidt vi KARA fatta, hvad low nu begäres. Men om Frankrike under alla förhållanden skulle! tveka att förbinda sig att upprätthålla en stor militärstyrka vid spanska gränsen för obestämd tid, skulle det särskildt ou betän , ka sig, innan det gjorde en betydlig del afjr sin arm6 oanvändbar I krigstid. Om emel-y lertid dösy regering, genom. några andra medel än detta,. ville tillmätesgr Spaniens berättigade önskningar, skulle -honhandla vist, Det är icke något tvifvel underka-Å? stadt, att utom den handel och vandel, som alltid uppstår i närheten af armöer, politi. ! skakombinationer blifvit uppgjorda på fransk d mark, hvilka aldrig borde ha tillåtits. De, carlistiska och legitimistiska aympatieraa äro mycket starka vid pyrendiska gränsen, och. franska regeringen har icke gjort alt hvad hon kunnat för att hälla dem inom laglighetens gränser. Hvilka agenter Frankrike än valt till sin tjenst i Basses-Byrex608, skulle spaniorerne ha framstält klagomål; men datta utgör icke något skäl, hvarför personer, kända som partiska för carlismen, skulle ha blifvit bibehållna på platser, der köld och opartiskhet hamiör lt fordras, Det är säkerligen värdt mödan, avt fyanska ov aflägsnar denna källa till obehag för hela Europa, genom NIO C bet et et 0 O KT RN