Aftonbladet – 16 oktober 1874, sida 3

aktiga glansen i bennes ögon samt afbröf mot den bleka olivfärgen i hennes hy, all tid vacker vid ljussken och nu nästan blän dande. Med ett ord: Caroline Drughs ut seende var verkligen strålande. Hvilken förlust för scenen! klagade mrs Leigh. Caroline . var under resan ovanligt tyst först då hon stod i förstugau och hörde porten tillslntas efter sig, vaknade hon som ur en dröm. Då denna port tillslöts, började ett nytt kapitel i hennes lif. Den olyckliga! Hon kände ej någon tvekan hon hyste ej någon önskan att draga sig tillbaka; men tanken på att hennes synd: fulla hjertas önskan gått i fullbordan och att hon satt sin fot inom detta hem, hvars frid hon föresatt sig att störa, förstummade henne. Då doktor Cameron hörde talas om miss Drughs besök, såg han tankfull och be kymrad ut; han hade visserligen ej sett henne mer än en gång, men han kunde icke glömma det uttryck, han öfverraskati hennes ögon och hvilket var så hotande. Mer än en gång sedan dess hade Nan varit frestad att i tid varna mrs Leigh och ge nom henne Ruth Edgestone; det var endast en föreställning, som höll honom tillbaka: att den obekanta flickan stod ensam och utan föräldrar i verlden; detta gjorde att han icke vågade förorätta henne ens genom att gifva en vink om nödig försigtighet. Detta var äfven skälet, hvarför han nu teg och förlitade sig på, att Winifreds ovilja mot främlingar skulle hindra bekantskapen från att bli mer än ytlig. Och som miss Drugh icke vidare syntes till samt Wini fred aldrig uttalade hennes namn, glömde han snart henne och det obehagliga intryck. hon gjort på honom,