Den danska kungliga teatern. Den 15 Oktober .1874 är en dag, som utan alt tvifvel skall blifva en minnesdag i Danmarks kulturhistoria. I afton öppnar nämligen den nya nationalteatern sina portar för allmänheten, och Holberg och Wessel, Öhlenschläger och Heiberg och hvad de eljest heta desse den danska dramatikens husgudar flytta öfver från det gamla templet vid Kongens Nytorv till det strax der bredvid belägna nya, hvilket, såsom den vackraste byggnad dansk arkitektur i våra dagar frambragt, till det yttre i allo är sitt ändamål värdigt. Och detta ändamål är intet obetydligt. Har den sceniska konsten öfver alt en stor uppgift, såsom den der ensam kan förläna en fullt lefvande kropp åt poesiens härliga gestalter från forntid och samtid, så är den dess större i ett land, der hon, så att säga, lefvat sitt eget från intet aunat håll lånade lif och på gruud deraf hatt en dess djupare inverkan på hela folkets bildning, Så har förhållandet varit i Danmark, som hardt när är det enda bland Europas mindre land, som förmktt att skapa och bevara en verkligt nationell äramatisk poegi. Endast en blick på danska teaterns repertoir, jämförd t. ex. med.den svenska, visar att det är en stor skilnad dem emellan. Vär består hufvudsakligen af öfversättningar, i bästa fall från verkligt stora dramaturger, men i vanligaste af samtida dussinarbeten, hvilka ofta hafva sin rot i en bildning och seder, som icke äro våra, och derför ej häller kunna komma i någon starkare