Aftonbladet – 15 oktober 1874, sida 2

växelverkan med vårt nationella lif för öfrigt. Den danska repertoiren är åter igen till större delen fyld af inhemska konstalster, i hvilka folket känner igen sig sjelf och som derför i väsentlig mån bidragaatt fostra och bibehålla en sant fosterländsk ande. Vår teater kan derför knappast, ktminstone under nuvarande förhållanden, komma längre än att stå främst på listan öfver våra offentliga förlustelseställen, och vi få vara tacksamma, om han blott på ett sundt sätt odlar den estetiska smaken, hvilket ty värr ej ens alltid varit eller är fallet. Derför har han icke häller förmått att ingripa i folklifvet på ett sätt, som är i ringaste mån jämförligt med den danska, der folket icke blott hemtar odling för sin smak, utan ock får sitt historiska och politiska sinne närdt och lifvadt. Det är väl sant, att teatern är i första rummet en estetisk, ej en politisk eller moralisk, uppfostringsanstalt. Men lika sant är likväl att; der han väl fyller sin första uppgift och gör detta på en nationell grund, der uteblifva ej sunda och goda impulser till danande af frihetssinne, sedlig karakter och handlingskraft. Och ehuru dessa icke få sättas såsom hufvudmål för en konstinrättniovgs verksamhet, äro de dock visserligen såsom verkningar i andra .hand ingalunda att förakta. Den dramatiske skalden måste alltid hemta grundämnet till de bilder, han framställer, antingen ur historien eller från sin egen tids samhällslif. Den poetiska framgången af hans vork beror derför i väsentlig mån på tillvaron hos honom af ett verkligt historiskt sinne och en klar psykologisk blick. Ja, den stora mängden af äskådare tilltalas kanske till och med lifligare och mera omedelbart af den faktiska san