Aftonbladet – 14 oktober 1874, sida 3

NV MM älskade honom. Hennes blickar, ord och handlingar voro harmlösa, men det var ändå något, som felades i dem, och aldrig kunde hon bli varm eller uttrycka en verk. lig känsla. Prisade mrs Leigh det lila barnet, log Winifred och sade något om sköterskan, liksom hade detta ämne egentligen rört den sistnämnda, Talade den varmhjertade frun med hänförelse och beundrar om doktorn, som för henne var den bäste och ädlaste af män, öppnade Winifred sina stora ögon, såg skrämd ut vid sin gästa lifliga ord och åtbörder och svarade: Ack ja, bevars, han är visst god, alldeles ofantet god, det sade också aHtid tant Deborah. Detta och hundra andra små förhållanlen, som icke förtjena att anföras, hindrade urs Leigh från att fatta verklig vänskap för James Camerons hustru, ehuru det ej hindrade dem förra från att vara mycket vänlig och uppmärksam. Då hon en dag gjorde Winifred ett be. sök, fann hon henmme nedstämd och tyst. Var hon sjuk? frågade hernes gäst med leltagande. Ah nej, icke sjuk, men James har rest på landet och blir borta ett helt dygn, Så änge har hanp ej varit borta, sedan min illa 80887, föddes. Ett helt dygn! hurn n827, och nervsvag jag skall känna mig! Jag och Miriam vilja komma och tillbringa aftonen hos er, sade mrs Leigh, Winifreds panna var lika mulen. Och oxo möjligt skall jag öfvertala miss Drugh, det inga fruntimmer, som sjunger så gudomigt, att komma med Winitred började jusna, ty om hon verkligen intresserade ig för något, så var det för musik. (Forta)