Aftonbladet – 14 oktober 1874, sida 3

——-— någonting utom hemmet, och inom det samma endast böjd för att pjuta af desg tyefnad, hade hon känt sig särdeles baläten med att i sitt vackra rum hvila på sin soffa och låta gig uppassag och smickras af alla det lilla hemmetg medlemmar. Också var hon verkligen täck i sin morgondsägt af mjukt, grått kasimir, garnerad med blått sammet; och hur vacker var ej den genomskinligt hvita byn och det guldskimrande, vågiga, upplösta håret! Det fins äkta män och de äro ej få, hvilka icke kunna uppfatta skönhet hos sina hustrur, James Cameron var ej en bland dassa, ty aldrig hvilade hans blick på den bild vi nyss tecknat, utan att han kände ig hänförd af dess skönhet. Alt sedan den lag, då han ansett Winifred färdig att dö, och då hon, med hufvudet Iutadt mot hans axel och blicken riktad mot oändligheten, hade låtit honom skåda in idet hjerta, hvilket slog så matt inom hans bagm — alt selan hade hon synts honom såsom honom lärmaro, sasom innerligare tillhörande ho101. för honom var kärleken ej, så mye ket en passion, som fast mer om religion, Han var trogen den samma såsom han var let i sin tra på ud. Han gjorde aldrig ig sjelt den frågan, hvad denna sköna och sodhjertade qvinna för honom kunde hafva! rarit; han visste blott, hvad bon för honom rar. Under deuna tid at svaghet, afskild från jen ölriga verlden, slöt Winifred sig mera ill honom än förr; hon visade ett slaga wöje vid hans närvaro, ett slaga ledsnad i väg frånvaro. Kanske berodde detta derpå, tt han under de senaste veckorna så mycet hade egnat sin tid åt henne och följaktigen kunde bättre uppfatta hennes infall oh pycker, sänka sin starka ande till jämdr