denna lock, han skulle ha velat på sina knän kyssa den såmma, Cyril var så tyst hela aftonen, att mrs Leigh blef orolig. Var han sjuk? frå gade hon; hade något ledsamt inträffat?Han lugnade henne och försökte att vara rig lik, men samtalet förblef matt, Denna ndas närvaro, så helig för det hjerta, hvilEr akes af kärlekens underbara et först var h honom, Han kände sig nakt, förstummade oh blick afhenne; örtrollad af hvarje ord oc å hon talade, spratt han till, och hennes vögljudda, glada skratt ingaf honom en uNlerlig känsla af vemod; det tycktes aflägsna venne från honom, då deremöt ett topkfullt ittryck i hennes unga ansigte tycktes föra renne närmare intill honom, förena dem gesom en hemlig sympati. . Denna dag började en ny tidräkning i Cyril Thorntons tillvaro. Emedan han dit tills känt sig tillfredsstäld af den halft ;mma, men sjelfviska, tillgiftvenhet han hyste för Mary, var han derför ej ur stånd att hysa en varmare kärlek. Cyrils lugn hade aldrig blifvit stördt under mnoiversjtetslifvets frestelser; inkastad i Londons stora verld, hade hans fattigdom hans blyghet och den falska ställning, hvari han fann sig försatt, hållit bonom öfver och atanför farorna af kärlekens lidelse. Numera öfverMlyttad i en ställning, med hvilken han mera harmonierade, såg ban ofta skönhet, behag och talanger; han beundrade egajpinnorna till dessa företräden, men förblef kall och skulle måhända oiltid förblifvit det, om icke den rosenfärgade biljetten hade verkat en så häftig och förunderlig omstörtaing i alla hans kävglor. Entusiast, svärmisk, af själ och hjerta fäst (eh trodde han åtmingtone) vid sitt kall, för hvilket ham bittils uteslutande lotyat och