Aftonbladet – 13 oktober 1874, sida 3

af den unge predikanten med djupaste vörd: nad, och han glömde dervid aldfig, hyad han vär och hvem hat tjenade. Om också isa lengap mera verldslig än förut, var Oyril Thornton ännu på predikstolen samme stränge, eldige, vältalige tolkare af religionen, och hvad hans enskilda lif beträffade, skulle äfven den skarpsyntaste granskare igko haft skäl att anklaga honom för att hal ejlefd8sk; somhap lärer — 2D6 börja i London rätt appskatta hans värdar. yttrade Mary, med oftt glada, til litafolla leende, aa non läste nans bref, hvilka likväl icke kommo så regelbundet numera, som då de ut sjorde den enda sällheten, den enda ljusglitbten I hang lif, Ja, min kära flicka, det göra de visst, sade mrs Thornton, som utan förbehåll gick in på hvarje Marys öfvertygelse och som dessutom blef alldeles yr ihufvudet vid alla de nya namn — de flesta dessutom förnäma — som fylde brefven. Han är på väg act bli tyktbars, tänkte Mary, der hon stod vid smörtjärnan med uppvikna ärmar, bländande hvitt förkläde samt kärlekens och stolthetens rodnad på sina friska, solbrända kinder. Jag undrar, hur länge det nu kan dröja, innan han af at SYRE Hk nog för Id ar slutada ej men Ngen, ej ensisina tankar: men rodnaden på hoppos kind plet högre; högre blot äfven glahgen I hennps öga. En afton emottog Öyril en bjudning pu middag af mrs Leigh, men biljesten vär yr skrifven af henne sjelf, ty hennes ögon voro svaga och hon begagnade hälst Miriam till sin handsekreterare, ett förtroende hvaröfver dennd kände sig mycket gtolt, Nedan Cyril läst biljetten, lade han den på bordet, Samtidigt spred sig en ljuf och EE EE