Aftonbladet – 10 oktober 1874, sida 3

0 HAS mn, beskydd, vägrade att göra lycka, vägrade att låta presentera sig för rykidarheter inom den musikaliska verlden. Tgde hon ärelystnad, så dolde hon den lika omsorgsfullt pd A annan ye Mrs Leisa om smekte, bannade, smiekradde drade, men alt förgäfves — och klar , snurra den mörka oogrtok va gån gunde flamma af en ha-.u Och ögonen blixtra; men något uunat svar erhöll hon ej vid sina entusiastiska uppmaningar. Äfven i ett annat fall hade mrs Leigh lika liten framgång: iatt vinna miss Drughs förtroende, Hon talade aldrig om det förflutna, och i hennes personlighet fans ett något, som ovilkorligt höll tillbaka alla frågor rörande ett ämne, hvilket, såsom hvar och en inom sig kände, måste vara af ett djupt och sorgligt intresse. Nog af: Caro. line Drugh vandrade bland dessa menniskor som ett främmande väsen, ingat hos ingen kärlek, men hos de flesta ett med fruktan blandadt intresse. Mrs Charlton Leigh hade under sin lysande ungdom varit prisad för sina lyckade middagsoch aftonbjudningar. Då hon utbytte sällskapslifvet mot sin mans gjukrum, emottog hon icke längre några besök; då hon sedermera lemnade sin plats vid sjuksängen för nervlidande och andra krämpor, förvånades hon sjelf öfver, huru hon någonsin kunnat hafva nöje af dylika dårskaper; men nu, då hon åter utbytt nervsjukdomarna mot godt och passande sällskap i hemmet, började hon erinra sig dessa angenäma samqväm. Sedan hon hållit en mönstring med sina gamla vänner och rekryterat sin umgängeskrets med några nya, bestälde hon två eleganta aftondrägter åt sig och kt Mirjam och skickade omkring bjudniogskort,