Aftonbladet – 10 oktober 1874, sida 2

Den första sedelbanken. At D. C. Bulmor. ) Det är Sverige, som äran tillkommer att 1a uppsatt den första sedelbanken, och den man, hvilken man har att tacka icke blott för idn, utan äfven för det praktiska utförandet, var Johan Palmstruch, som år 1656 stiftade en sådan privatbank. Johan (eller Hans) Palmstruch var född ir 1610 i Riga och yngste sonen at en der bosatt stor köpman Wittmacher, ursprungligen holländare. Då denne hade varit i tillfälle att försträcka Gustaf Adolf betydliga summor, belönades han härför derigenom, att hans söner år 1651 upphöjdes till svenske adelsmän under namnet Palmstruch. Johan kom af denna anledning med sin broder till Stockholm och fick år 1654 anställning såsom kommissarie i general-kommerskollegium, Två år derefter, nämligen 1656, inlemnade han till regeringen en ansökan, att det mätte tillåtas honom inrätta en lombardoch girobank, Han stod då i spetsen för ett bolag, i hvilket många högt uppsatte män funnos, såsom man kan se af de många ämbetsoch adelsmän, som hade del iföretaget; hans medbolagsmän voro nämligen, följande: rikskansleren grefve Magnus G, de la Gardie, riksskattmästaren frih, G, Bonde, riksråden Seved Båbt, Scherivg Rosenhane och Krister Bonde, sekreteraren Jonas Gyldenerantz, Johan von Weidenheim,, kammarrådet Joakim Schyttehjelm, vice-presidenten Lagerfelt, Joh. Fredr. von Friesendorff, Peter Julius Coyet, Bengt Reen—felt, Börje Olofsson Cronberg, Palmstruchs båda bröder Reinhold och Gerhard Palmstruch samt hans svåger Reinhold Rademacher. För öfrigt voro vilkoren för bolagsmännen ingalunda bestämda, om icke måhända genom alldeles enskilda inbördes aftal, och det märkligaste beträffande förteckningen är, att köpmannaklassen icke är representerad, egeringen hade i fre år sysselsatt sig med att upprätt hankinstituter, men hit tills utan sramgång. Hon mottog derför Bea gerna Palmstruchs anbud, och xedan samma år utfärdade Karl X Gustaf i Marienburg två privilegier, daterade den 30 November, för Johan Palmstruch att inrätta en låneoch växelbank. Privilegierna voro kontrasignerade af en af bolagsmännen, sekreteraren Jonas Gyldencrantz, och lydde på 30 år för Johan Palmstruch och hans meddelegare samt arfvingar med uteslutande af alla andra; Hufvyndföreskrifterna i lånebankens privilegier, hvilka voro förståndigt och klokt affattade med undantag af en enda punkt, voro följande: Johan Palmstruch och hans bolag förpligta sig att först i Stockholm och derefter i andra städer inrätta lånebanker, hvilka de ega rättighet att idka såsom ett privilegieradt bankbolag. Någon summa finge icke utlånas utan pant, och högst till 23 af dennas värde, vare sig det var hypotek eller pant i handom. Såsom hypotek finge mottagas fasta egendomar och jord samt hus i städerna, äfvensom slott och parker, åker och äng, skogar och trädgårdar. Såsom pant i handom nämnas särskildt guld och silfver samt artiklar, tillverkade af dessa metaller, samt vidare alla slags dyrbara smycken, perlor och ädla stenar, slutligen äfven kläder, linne och husgeråd samt köpmansvaror, såsom koppar, järn, ige 2 blyg kläde, sidentyg o. s. v. Banken var således tillika ett slags pantlåneinrättning, hvarpå dess namn såsom lombardbank häntyder; ty fordom kallades pantlåneinrättningar lombarå der, emedan de först hade blifvit uppfunna i Lombardiet. När konungen upptog lån i banken, skulle han lika väl som de euskilde ställa borgen derför och lika stor säkerhet Kapitalet skulle alltid återbetalas och räntor erläggas inom år och dag, d. v. s.inc.m ett år och sex veckor, likaledes så v54 af konungen som af enskilde. Vid försösjning af! oinlösta panter tillföll öfverskottet de torne: egarne. Räntan skulle vara på lån at öfver 100 daler kopparmynt (de minsta lån fingo lyda på 8 daler) 105s2 procent pr år, på summor af mer än 400 daler 6 proc. pr år. Dessa föreskrifter visa sig i allo vara för den tiden mycket förståndiga, änd amålsenliga och icke öfverdrifnainågon riktning. Deremot fans det en artikel, son icke var lycklig, och hvilken också längre fram förorsakade banken olägenheter, Och det var den, att hvarje oinlöst pamt, för hvilken räntan erlades i rätt tid, således inom 7, och dag, icke finge säljas, utan skulle för. bli orubbad i bankens Värjo eller und er desg uppsigt, så länge räntorna ordeniigt betajades, För hvarje bank är ju af vigt, att less utestående fordringar fryta hastigt in och derför måste detta stadgande, som för. hindrade banken att påräkna sina medels regelbundna återkomst i kassan, verka myeket olyckligt. En annan menlig omständigiet var den, att icke någon summa var betämd, som Palmstruch och hans meddels gare skulla tillskjuta såsom grundfond för änebanken; det har icke heller blifvit upp) Författaren, hvars här öfversatta artikekförekommer i dep danska Nationalökonomisk Tidskrifte. Yippgifver såsom de vigtigaste af honom Noga Rnada källorna: Agardh och gwngberg: Försök till en statsekonomisk statistik öfver Sverige. Skogman: Anteckningar om R. St. bank, Schwerin: Författningar rörande bankoverket. Dictionnaire de Peconomie politique,, art. Banque, af Ch. Coquelin. Encyclopedie du droit, art. Banque, at Gautier, Universallexicon fär Bavflente, nach dem englischen af J. R, Man Oullanh seven oo