Aftonbladet – 10 oktober 1874, sida 2

ango blifvit svårt sårad genom ett skott, til om aflossades mot honom af en bland hans ! oldater, Detta rykte, om hvars uppkomst san ännu sväfvar i okunnighet, har sederaera bevisats vara falskt. Den telegrafiska inderrättelsen gaf emellertid Neue freie Presse anledning till en artikel, hvilken, om he en kommer till don Carls kännedom, bör E os honom uppväcka mycket allvarliga tan-al ar och hvilken vi här meddela: Från Santander kommer en underbar nyet af tragikomisk verkan, underrättelsen ne m ett nytt carlistiskt dåd, som högeligen 2! fverraskar hela verlden. I Durango skalllle a utbrutit ett myteri bland carlisterne, och be lon Carlos sjelf skall ha blifvit svårt sårad senom ett skott i underlifvet. Naturligtvis nåste vi afvakta en bekräftelse, innan vi G ro på den ohyggligheten, att de entusiah; tiske kämparne för tronen och altaret hafra skjutit ned sin så kallade konung. Omöjbe ig är icke saken. Redan sedan lång tid der en förtvifilad tvedrägt i det carlistiska ägret, mest framkallad genom den utomor-fi lentliga ynnest, som don Carlos egnar sin li ilskling Dorregaray. Likasom den gamlel a! Jabrera vägrar att erkänna den nuvarande L oretendenten och att ansluta sig till honom, k så hafva många officerare, för hvilka pre-h sternes oinskränkta makt i högqvarteretH och vid det lilla hofvet blifvit odräglig, tagit N farväl af liljebaneret och dragit sig tillbaka till Frankrike med sina besparingar. För kort tid sedan spred sig en underrättelse,lm som kastar ett bjert ljus öfver de ömkliga l!? förhållandena i det carlistiska högqgvarteret. lå Det hette, att don Carlos s. k. krigsmini-18 ster hade låtit åtskilliga högre officerare!? förstå, att de kunde lemna armån och be-!X gifva sig öfver gränsen. Äfven från don Alfonsos omgifning, der Lizzarraga utöfvar samma oinskränkta makt som Dorrega-ld ray i norr, hafva spridt sig rykten dels om k tvister bland anförarne, dels om häk-!n tandet eller internerandet af en framstående cabecilla. Till denna oenighet, framkallad af den inbördes afundsjukan mellan cheferne, hvilka icke sammanhållas af någon patriotisk id6 — till detta carlismens gamla kräftsår har på senare tiden kommit bristen. Det understöd, carlisterne fått af legitimisterne och ultramontanerne i alla länder, har visserligen försett dem med penningar; engelska och amerikanska köpmäns låga vinst begär samt de franska gränsmyndigheternas vårdslöshet ha förskaffat dem vapen — men på lifsmedel lider pretendentens här brist. De fyra provinser, som med undantag af några städer befinna sig i carlisternes våld, äro föga fruktbara; den egentliga krigsteatern, Navarra, är ett ogästvänligt bergland. De två krigsåren hafva fullständigt uttömt det och, så stor invånarnes fanatism än må vara, höller den dock icke stånd mot nödens tryck. Der hungern klappar på dörren, slocknar partihatets glöd; den vildaste bergsbo förlorar lusten att låta slå ihjäl sig för en ung äfventyrares hersklystnad, då hustru och barn tigga om en bit bröd. Redan hafva upprepade gånger rykten om myteri spridt sig utom Spaniens gränser. På våren undertrycktes ett uppror i Biscaya med blodig stränghet och förneka: deg sedan, Alla senare underrättelser om myteri af carlistiska bataljoner hafva de ultramontana tidningarna behandlat som löjliga påhitt af regeringen i Madrid. Mången gång torde äfven dylika underrättelser hafva varit osanna eller mycket öfverdrifna; man vet ju att i de spanska inbördeskrigen håller sig sanningen alltid neutral mellan båda partierna. Att enstaka upprorsförsök förekommit, ja, måste förekomma, beror pål. arten af de carlistiska banden. På menniskor, som brutit sin tro och lofven mot fär-! derneslandet, kan man ej lita; sträng manstukt, som i regelbundna arm6er ersätter sål mycket, får man ej söka hos upproriska l: skaror. Om nöd och brist uppstå, vägra de l snart lydnad, och de odisciplinerade bandens raseri vänder sig då vanligen mot befälet. Sedan don Carlos öfverskred spanska gränsen, har han haft sitt höggvarter i Durango. Han har stundom begifvit sig till kusten, till Zaranz eller Lequeitio, ibland äfven, då det icke sköts för starkt, till Estella, men alltid återvände han, efter längre eller kortare tid, till sitt älskade Durango. Äfven nu, sedan han den 23 eller 24 September besett Barasonins likbetäckta fält, fann han snart vistelsen så nära general Moriones förposter obehaglig och förfogade sig åter till Durango. Derskulle nu hang eget folk ha besparat de republikanska trupperna ett arbete — förutsatt att telegrafen talar sanning och att kulan, som uppgifves ha träffat honom, icke är ett fabrikat af en efter uppseende törstande korrespondent. i Om don Carlos verkligen blifvit skjuten af en af sina förblindade, till strid mot sina landsmän upphetsade soldater, skulle man blott kunna säga: han har fått sina gerningars lön. Då den unge prinsen, drifven af brottslig ärelystnad, antände inbördeskriget, då han inföll i sitt fädernesland, Tbelastade han sig med ett fruktansvärdt anIsvar, för tungt för en dödlig, hvars samvete icke blifvit dödadt i jesuiternes skola, De I tusental, som stupat på slagfältet, de afTrättade i Abarauga och Valltogona, de miss Thandlade qvinnorna i Cuenga, de rykande Irvinerna af hundratals fordom blomstrande Toch fridfulla städer och byar, kräfva sträng bot. Kanske är den redan fullbordad, kanIske skall don Carlos först längre fram betala den blodiga skuld, som hvilar på honom. Hans lif var förverkadt från det ögonblick, då han höjde upprorsfanan, Om Than stupar, följer honom intet deltagande, linga medlidandets tårar falla på hans graf, lIngen hjelte dör med henom, blott en ärelysten galning. Om han skulle stupa för ett skott af en bland sina underordnade. blefve det ett värdigt slut. Så dö vanligen OT vi ha i den nyakte bir storien ett vackert exem öt i sdebätt pel på ett dylikt Hvem minnes ioke namnet Ohiavone? Man uttalar det blott, och genast står sextiotalets neapolitanska brigantaggio med all ein fasa för vår själs blick, Chiavone var exkonung Frans II:s generalissimus; han hade sin fullmakt, en graun uniform och Itill på köpet påfvena välsignelse. Förgäfves sökte de italienska soldaterne att få tag i honom; likt en ödla kilade han undan de förföljande bersaglieri på ofarbara bergs: stigar. En morgon fann en truppafdelning den mycket fruktade, den länge sökte högt uppe i bergen. Han låg med ansigtet mot marken, kall och död — hans eget folk hada skjutit honom. Detta är det slut, som väntar don Carlos. Om det spanska röfvaredramat redan kommit till denna sista scen — det få vi veta i morgen, nm mm mm kom MH A A hb a ee 0 hr M 1 KF M MM Sr KH JR KLM Fm Pragfredens femte artikel lär, efter hvad den ofta väl underrättade Spenersche Ztg bekräftar, å nyo vara föremål för diplomaflata Sub an lingar 0 Milninvin ans talon