Aftonbladet – 9 oktober 1874, sida 3

ska svag, märkte icke, att det unga hufvud, på hvilket han lade sin hand — var grått. Följande dag lemnade Cameron staden. Han var då tjugofyra år gammal. Och hvad blef af mördarens dotter? Hon adopterades af en tant på mödernet, hvars namn hon äfven antog; det var en, på sitt sätt, god qvinna, derpå ha vi icke rättighet att tvifla, men kortsynt och hycklande, en ifrig besökerska af läsaremöten, bibelmöten, måttlighetsoch missions-möten och slutligen andeliga temöten. Miss Drugh var strängt samvetsgrann, och således erhöllo barnets helsa och undervisning tillbörlig vård, men ehuru den goda damen, hvars bufvudsyfte var aktningsvärdhet, aldrig med ett ord syftade på den döde fadern eller tillät hans namn uttalas, kunde hon aldrig glömma eller förlåta fasan och skammen af bans slut och upphörde ej att hos en så samvetslös förbrytares barn misstänka ett outgrundligt djup af naturligt förderf. Hon betraktade således Caroline såsom en själ, hvilken borde räddas, men ingalunda med huldhet omfattas; hon sökte genom varningar och förmaningar, både i tid och otid, rycka henne gom en brand ar elden.