Aftonbladet – 9 oktober 1874, sida 3

oDen gamle mannens höjda ögon lyste lugra och fasta, Han lyfte sin band med en åtbörd både varnande och befallande. Lemra det åt Gud, unge herre, anade han med djupt allvar. Lemna alt i Herreng hand; det tillkommer icke er att rentvå den oskyldige och straffa brottslingen. Hämnden är min, jag skall vedergälla, säger Herren. Haf samma lit som jag till Hans rättvisa, master James, och lemna alt åt Honom. Det är i Hans namn, jag handlar, svarade den unge mannep, med den sublima ödmjukheten hos den, som känner sig kallad till en gudomlig mission. Ni eger inga vänner och menniskorna äro orättvisa; den oskyldige skall icke lida i den brottsliges ställe. Jag skall bringa mördaren inför domstolen, hvar och hvem han ock mä vara; jag skall visa honom samma skonsamhet, som han bar visat mot era grå här. Alt, hvarom jag ber, är er välsignelse och era förböner, att Herren må öppna mina ögon. Öppna era ögon! upprepade den gamle med stark rörelse; bättre, tusen gånger bättre vore, att de för alltid slötes för dagens ljus, än att denna bön blefve hörd. Unge man, ni vet icke hvad ni ber eller görl! Guds vilja! Skoe Hans vilja, sade den gamle ödmjukt; men medan han ännu talade, nedböjde han hufvudet öfver sina darrande händer och bad, att ingen förbannelse för gjutet blod mätte falla öfver den ädle yngliogen. Eldig och full af nit i alt hvad han företog sig samt stark i vissheten om Guds beskydd och sin gamle väns oskuld, grep sig James Cameron med allvar an, för att