Aftonbladet – 8 oktober 1874, sida 3

— Virginie Dejazet hade på den till hennes förmån gifna föreställningen, hvarvid de förnämsta sceniska artister medverkade, en vacker inkomst, som af Paris-tidningar uppskattas till 60.000 francs, ett belopp, som åstadkoms genom frikostiga öfverbetalningar. En tidning, som redogör för representationen, omtalar i sammanhang dermed följande anekdot om mademoiselle Dåejazet. en pjes af Lambert Thiboust hade konstnärinnan att framställa en tvätterska och att tvätta i en tvättbalja. Genast skyndade hon till sin tvätterska och tog lektion i alla grenar af tvätterske-yrket. Den läraktiga eleven behöfde ej många lektioner, och för undervisningen gaf hon sin lärarinna en fribiljett till första föreställningen. Virginie Dejazet skördade, såsom alltid, stormande bifall. Dagen derpå kom fru Huberte till henne för att tacka för fribiljetten. Hon såg mera förlägen ut än vanligt. Nå, var ni nöjd med mig i går, kära Huberte?frågade Virginie, som, liksom hvarje sann konstnär, ej var likgiltig för ett omdöme af äfven den obetydligaste person. Tvätterskan tummade på förklädet och blef alldeles röd i ansigtet, men svarade ingenting. — Hade jag kanske icke uppfattat min rol bra, var jag icke en riktig tvätterska från Montparnagse? — Åh, mademoiselle spelade utmärkt bra, jag både skrattade och grät åt mademoiselle, men. .. — Således ett men ändå! Jag slår vad att jag glömt er lektion och bar mig bakvändt åt vid tvättbaljan.— Nej, bevars! Ingen af mina elever tvättar eller stryker så raskt som mademoiselle men man kan inte begära alt på en gång, förstås, ty... —Ty? — Ty, om jag får säga rent ut, så... så hade ni blånat tvätten för mycket!är Dejazet omtalar denna historia, brukar hon alltid skrattande tillägga: Vid de följande föreställningarna blånade jag verkligen tvättsakerna lite mindre.