Aftonbladet – 8 oktober 1874, sida 2

Efter hvad norska Morgenbl, berättar, lär len i anledning af Kristiania stads påtamkta utvidgning nedsatta kgi. kommirsionen hafva för afsigt att förseslå att stadens gränser må blifva hufvudsakligen följande: Gränsen skall sträcka sig från Kongshava längs efter Egebergshöjden till något öster om Kvärner Brug, och derifrån i en någorlunda rät inie nordligt förbi Malerhaugen och grosshandlaren N. Younks Lökke, hvilka båda komma att ligga utanför staden, till något nordost för Sandagerjoriet (måhända til Nydalen, hvarom dock meningarna äro delade), derifrån i sydvest förbi vestra Akers kyrka till bron öfver Frogner-elven vid overretsagförer Nansens egendom, från hvilken punkt denna elf bildar gränsen ända till dess utlopp. Kommissionen lär vara ense om, att rundt om stadens gränser skall bildas ett bälte af 1s mils bredd, och inom detta bälte skall i det väsentliga Kristianias byggnadslagstiftning vara gällande, Stadens folkmängd kommer att med nybyggarbyarnas inkorporering, enligt ofvan an gifna gränser, förökas mes 10 till 12,000 invånare. De med dagens pogt anlända norska tidningarna meddela efter Departementstid. den framställning från departementet för kyrko och undervisningsväsendet, hvarpå den kgl. resolutionen af den 5 September cörande upprättaudet af en extra ordinarie professorsstol i historia för stipendiaten J. E. W. Sars grundar sig. Efter en vidlyfig relation för såväl prof. Lochmanns — i ett Bref från Norge förut i denna tidning omnämnda och belysta — betänkligheter mot atnämningen, som för hr Sars med anledning deraf afgifna förklaring, kommer departementet till följande slnt: Departementet delar de af det akademiska kollegiet uttalade betänkligheterna, men finner likväl i den historisk-filosofiska fakultetens och kollegiets förord öfvervägande skäl att tillstyrka, attstipendiaten J.E. W. Sars utnämnes till extra ordinarie professor vid universitetet och att stortingets deraf beroende gageanslag må utanordnas — — — Stortingets anslag är endast fäst vid stipendiaten Sars utnämning till extra ordinarie professor utan någon närmare bestämmelse. Af stortingets förhandlingar i saken ses att meningen har varit, att denna professur skulle omfatta norsk historia, hvilket också är den gren af den historiska vetenskapen, som företrädesvis varit föremål för hr Sars studier. Departementet finner emellertid att, när han anställes gom extra ordinarie profesgor, honom också bör hläggas skyldigheten att vid tillfälle af bebof deltaga i examina samt hälla dertill hörande föreläsningar, och vill derför i öfverensstämmelse med det akademiska kol legiet föreslå, att hr Sars utnämnes till extra ordinarie professor i historia med ofvan angifna skyldighet. En sådan utnämning har hr Sars också förklarat sig villig att mottaga. Då vid stortingets anslag af i tråga varande arvode icke är fogadt något vilkor lerom, att anslaget blott gäller, till dess ledighet inträder i något af de ordinarie professurerna i historia, så följer af sig sjelf att en sådan inträffande ledighet icke kan hafva något inflytande på den extra ordinarie professorns ställning, utan att den ordinarie professuren kommer att tillsättas efter offentlig ansökan, Slutligen kan departementet, med hänsyn till professor Lochmanns ofvan anförda votum icke underlåta att tillägga, att man visserligen måste vara ense derom, att en man af sådan vetenskaplig riktning, som den af professorn betecknade, icke borde auställas på en plats, sådan som i fråga varande, och professorns yttranden hafva pj kunnat undgå att öka departementets betänkligheter, men man har icke kunnat inna hr Sars riktning fulltygad genom det af professorn arförda, liksom det också måste antagas att kollegiets öfrige medlemmar icke dela denna uppfattning.