Aftonbladet – 7 oktober 1874, sida 3

något sådant? — liksom en aning om en förestående vigtig händelse, som kommit er att vid minsta ljud spritta till, ett tillstånd af spänd förbidan, som hindrar er från att företaga någonting? Man erfar detta ibland före stormens utbrott; jag erfar det i qväll. Jag tror att ni är för mycket ensam, vågade Ruth anmärka; ensamheten framkallar och närer sådana dystra och underliga fantasier; jag vet det af erfarenhet, ty då min syster Miriam var hos mig, visste jag icke hvad nerver ville säga; nu, sedan hon är borta, känner jag mig ofta nedstämd och nervsvag. Ni har säledes en syster — gift, förmodar jag ? Miss Drugh föreföll föga intresserad. Måhända var det för att slita sig lös från de tankar, hvilka qvalde henne, som hon tvingade sig att söka en förströelse i att samtala med Ruth. Denna teg en stund; ehuru Caroline ej sökt hennes sällskap eller förtroende, ehuru det fast mer hade legat verklig köld i hennes sätt emot Ruth, kände sig denna likväl ofrivilligt dragen till henne; hon beundrade och beklagade henne samt önskade innerligt att kunna bereda henne gagn eller trefnad. För att komma på förtrolig fot med en främling, fins intet bättre sätt än att skänka honom eller henne sitt förtroende. Detta visste Ruth, men af naturen förbehållsam eller, zom tant Emily kallade det, lik en slutea bok, kände hon sig skygg för att tala med eu obekant om sig och sina enskilda förhållanden. Jag visste ej, att ni har en syster. Jag skulle gerna vilja höra något om henne. Miss Drugh fortfor att tala i samma vänliga ton, och Ruth meddelade henne allt, ieke blott att Miriam var hennes byster, utan äfven om deras lyckliga barndomshem,