Aftonbladet – 6 oktober 1874, sida 3

ud. Min chanson är en anspråkslösare wet, hvilken jag kände mig vuxen; den lycka, jag gjorde, var större än jag hade väntat, ångt större än jag hade förtjenat. Då jag under samtalets gång frågade, varför han icke var medlem af franska ukademien, svarade han: Jag vet, att man fta har klandrat akademien, derför attjag ;j räknas bland hennes medlemmar. Meni letta afseende gör man akademien stor rätt; ty hon har icke blott en gång, hon ar flere gånger erbjudit mig den af många å efterlängtade platsen. Ja, hon har till ch med låtit mig förstå, att jag skulle visa wenne en tjenst genom att låta mig förelåg, emedan hon eljest måste gifva platsen it en annan, som långt ifrån vore så be. 1aglig för henne. Med största bestämdhet slog jag den likväl, och just icke af blygamhet, utan af grundsats. Jag ville nämigen icke med mina flyktiga sånger inträda den egentliga literaturen. Min högtuppkörtade sånggudinna skulle säkerligen ha agit sig kuriöst nog ut under akademiens upol. Huru det nu än är, så har jag ersonligen alldeles ingenting att beklaga nig öfver i fråga om akademien, och jag ar aldrig angripit henne, om jag undan: ager i det lilla satiriska stycket: Laca: lemie et le caveau. 3) Om jag skulle förerå akademien något, så vore det, att hon tyr och ställer alt för egenmäktigt med årt språk, att hon tillvällar sig rättighet tt egenmäktigt förfoga öfver vår språkkatt, utan att fråga institutets öfriga medemmar till råda. Ville Academie frangcaise kapa ett verkligt och nationelt minnesrärke, måste hon med beredvillighet beilja de fyra öfriga akademierna — hela institut de France — säte och stämma amt öfver hufvud taget visa sig mycket ) Le caveauvar en förening af vitterhets-. idkare, som samlades till alt slags lustighet och i hvilken Beranger blef intagen år 1813 i anledning af några visor, som endast voro kända i -afskrifter. Två år derefter utkom hans första samling Chansons.