hon i general Leigh, Han var för sin vida yngre hustru både som en far och som en make. Så länge han var hennes tillbedjande slaf, älskade, men tyranniserade hon honom; dö han, träffad af ett slaganfall, blef hjelplös och fordrande, vårdade hon honom och vakade vid hans bädd med en aldrig tröttnande hängifvenhet, i flere år än hvad han hade gifvit henne af verldens glädje och prakt. Sådan är qvinnan! Efter sin mans död, då hon icke fann någon ny kärlek stark nog att tillfredsställa henne, hade hon blifvit sjelfvisk, all hennes omtanke vände sig numera kring henne sjelf; följden häraf blef nervlidande, hypokonåri och tungsinthet. Mrs Leighs hjerta hade flere år varit dödt för all kärlek och sympati; nu, då det åter fann ett föremll, vaknade det till nyvt lif. Genom den uteslutande kärlek, hon egnade Miriam, väcktes hennes intresse för menskligheten å nyo och hon upplefde en ny ungdom, lika varm, men mera lugn än den första. Det skulle varit henne alldeles omöjligt att älska båda Bystrarna, men medan hon tillbad och bortskämde den ena af dem, glömde hon dock icke fullkomligt bort den andra. Då hon icke hade något annat att göra och for ut för att åka, plägade mrs Loigh göra Buth ett besök; vid dessa tillfällen åtföljdes tanten naturligtvis af Miriam, som ibland tilläts att stanna qvar hela aftonen, men detta hände ej ofta, ty tant Emily ville icke vara ensam och kände sig alldeles öfvergifven, då hon ej hade sin unga systerdotters sällskap. En dag, ungefär en vecka efter det Caroline Drugh hade flyttat in i kina rum i n:r 3 Elysium Terrace, kom mrs Leigh på besök. Hon hade gjort en mängd visiter, men emedan rätt många af hennes bekanta ej varit hemma, kunde hon förfoga öfver ett par timmar före sin middagstimme, klockan sju. Ruth välkomnade dem, som vanligt, med ett hjertligt leende och afhörde länge deras lifliga berättelser om baler, konserter, operor,