Aftonbladet – 3 oktober 1874, sida 3

pade på en af mrs Ropers klienter. Då ingen hörsammade kallelsen, gick hon närmare den orörliga gestalten borta vid fönstret. Vill ni vara god, miss Drugh, sade oh tveksamt, men den tilltalade rörde sig icke, Miss Ruffit hostade, hon nös, men då injotdera hade önskad verkan, steg hon ända fram till .-ämlingev, som hon hade kallat miss Drugh, höjde 1:sten så mycket som möjligt och upprepade ännu ef Sång hennes namn. Långsamt och synbarligen med ansträngning tog miss Dragh sina blickar från skorstenarna och de föllo i stället a på miss Ruffit, utan på Ruth, hvilken, förlägen ötver att hafva blifvit öfverraskad, genast såg åt ett annat häll. Talade ni mig till? frågade misg Drugh miss Ruffit, med en röst den mest välljudande, som Buth någonsin hört, Den stackars miss Rufft bekände sin förbrytelse att hafva tilltalat hönne, och hon gjorda det med en så afbedjands röst, som. hade hon nödgats bikta en uppsbtlig, svår oförrätt. Mrs Roper, sade hon, hade skickat kenne för att säga miss Drugh, attlady Mountjoy hyarken, enligt sitt löfte, hade kommit sjelf eller sändt något bud. Möjligen hade ej mylady kommit till staden, Skulle miss Drugh vilja komma ter följande dag? — Det är alldeles omöjligt, svarade samma klangfulla röst. Degsutom har jag ändrat bsigt; jag kommer att stanna i London. Mon för all del, bad den stackars miss Rulät med nervös oro, my8 Roper har så säkert räknat på er, och lady Mountjoy — ?8kall utan tvifvel finna någon ersätt alng blang rs Ropers alla värdiga kandidater. i,