Aftonbladet – 3 oktober 1874, sida 3

barligen vara lika svårt som att hyra ut sina rum, ty ännu satt annonsen derom gvar i förmaksfönstret. En hyresgäst, endast en, hade Ruth haft, en vacker, ung qvinna, hvilken knappt såg ut att vara mera än ett barn, det var en mrg Eovelage, hvars man, enligt hvad hon uppgat, var sjöfarande, ett förhållande, som enligt Ruths föreställning, innebar en tydlig förklaring öfver de bittra tårar, som hon dagligen fann henne gråta vid ett spädt barns vagga — ty mrs Lovelace hade en liten gosse, hvilket, besynnerligt nog, icke ingaf Ruth någon den ringaste misstanke. Tvärtom fattade hon tillgif venhet för både mor och barn; men en dag fall Otel Antar lite. på ud mystisk ut och sado; Min bästa mink Hdston, hvd Ting enneg hat fn och ingen kunde lömnpa upplysning härom, ty ehuru den stackars modern fyndigt nog hade besvarat Ruths mera allmänna frågor, jerg om förvirrad och kom ohjelpligs af sig vid den erfarnare fruns skarpsinniga spörjsmål. Alltså blef hoh tvungen att flytta och grät mera bittert än någonsin; och Ruth grät af deltagande, kysste henne och talade tröstande ord samt sade, huru ledsen hon var öfver att mista henne. DÅ den stackarg hyresgästen åkte bort nied sitt sofvande an tryckt till sitt bröst, önskade Ruth af jertat, att hon hade varit em gammal oberoende matrons. om ej behöft vara orolig sitt anseende, utan i lugn och ro fått behålla den unga modern och hennes barn, tills sjömannen älskaren kommit ftor och ställt allt till rätta, Då mra Er var borta, kom ingen an. nan hyresgäst i stället. Annonsen hängde fortfarande qvar i fönstret, och ehuru Ruth sade tant Emily och Miriam att hon utan svåtighet kunde förgörja sig, sjönk modet