Aftonbladet – 3 oktober 1874, sida 2

aende bebädade oentliggorandet ar dem ora internationella sparbanksstatistik., m det ålegat Italien att utarbeta. Tvifvelsan skall denna i rikt mått innehålla väclser till den utvidgade verksamhet, vi r, under erkännande af arbetets förtjenster öfrigt, tillåtit oss framhålla såsom önskid. Ett betydelsefullt tecken för de monarkia partierna i Frankrike borde vara den yllning som i dessa dagar koramer Thiers li del på hans färd till Italien. Öfverallt slsas den store statsmannen på det mest itusiastiska sätt — icke blott för sina förenster om Frankrike under den tid,regeringsimmarne hvilade i hans starka hand, utan ven för sin ställning som; målsman för sn hederliga, sansade republik, till hvilken — ) It hvad Frankrike eger stort af politiskt. : ;irstånd och insigt nu anslutit sig. Hvil-en skilnad mellan de öfverlästa och kor-gerade tal, hvarmed mairerne och prefekrne mottogo Mac Mahon under hans a2 aste rundresor, och de frivilliga, entusj,atiska utbrott, hvarmed Thiers öfver: lt elsas! Hvilken skilnad mellan mars galens stereotypa svar och Thiers patriot iska ch statsmannamässiga yttranden, i h vilka an uppmanar medborgarneatt hälla fa st vid epublikens sak! Hvilken skilnad framför it emellan den myndighet, på grund af vilken Thiers talar till franska folket, och en på hvilken Mac Mahon baserar sina aranger till prester, prefekter och genealer! Under det marskalken i :ke har nåot annat fotstöd än en uU0mr ra obefintlig 1lajoritets beslut, har de .emot Thiers. akom sig en den mest glänsande bana, om någonsin on politiker och fosterlandsän kunnat tillryggaigga. Vid det besök, om Thiers för någ ra dagar sedan under sin esa aflade hos UCasimir Pörier på dennes lott Vizille, gjorde han också sin verksamet från 21870 till ämrie för det svar, ham af på en adress, som tillstäldes honom af n deputation från Grenoble. Detta svar, vilket utgör en vältalig plaidoyer för reubliken, skall sannolikt : komma att utöfva tt stort inflytande på d e i morgon skeende : ;eneralrådsvalen, genom hvilka det republianska partiet hoppas att på ett oförtydart sätt kunna öfvert yga de monarkiska artierna om landets repu blikanska stämning. hiers märkliga anföra nde, hvilket meådeas af det i dag på för middagen hitkomna umret af Journal des Debats, är at fölande lydelse: Mine herrar! Jag tackar er för den, ör mig hedrande uppmi irksamhet, I visem nig i detta ögonblick, oc h för den betydelse, i om I gitven den geno m det ädla gyråk, om blifvit fördt i ert n amn. Ja, jag har lagt i dag jen en verklig hänifvenhet genom att p ttaga i Bordeaux len börda, som lades pi i mig, ty det gälde tt underteckna en smä rtsam fred, en af de märtsammaste, som I Frankrike någonsin indertecknat, och det v ar hårdt för mig att ätta mitt namn under ett drylikt fördrag, ag som gjort alt för tt hin jra det galna rig, genom hvilket vi tvun gos till dylika ytterligheter. . Icke dess m jndre har jag ej tt ögonblick tvekat. Af. gammalt försvaare af den monarkiska 3 ;yrelseformen, motog jag titeln af den 2 ranska republikens verkställande chef, och det var icke jag som rare sig valde eller toj3 denna titel;det var mn nationalförsaml agens komit6, i hvilken att flertalet af dem, : som nu anse gig för tteslutande koriservativia — det var den, wvilken qvalifesrade so m republikansk dem nakt, man anZörtrodde: mig. De hade rätt, ;y ingenting annat var i det ögonblicket nöjligt. fyifvels utar. saknade många mojarkien och skulle h afva föredragit den ramför republiken; me mn det fans icke en, som trodde det då v ara möjligt att åtex Ipprätta monarkien mi dt under de folkliga nanifestationerna till förmån för republiken. Ett dylikt först sk skulle hafva varit : stt oöfvervinneligt h inder för ordningens seger öfver oordning :en, och enligt min, wigt skulle jag wiiler ett dylikt förhåiande hvarken kunpat göra makten respekjterad eller ens kvannait fara genom Paris ör att i Versailles un derhandla om freden, Man har derför gj ort hvad man kunde, vad man borde, och Ir m är det välsent att veskärma sig ötver de a nödvändighet, mar måste underkasta sig. Tilläggom att, Euopa ratificerade våra beslut; ty vald. klockan fem af nationalför samlingen, mejttog jag slockan sex makterna 3 erkännande, hvilket sedan fyra månader blifvit vägradt. Jag nottog sålunda repub liken ur församlingens ränder och jag förkl arade irdör henne, att ag troget skulle för: vara hvad som blifvit unförtrodt åt mig: at:l man gaf mig republi-. cen, att jag skulle fterlemna republik:m eh att Frankrike, då dess sår blifvit Heade, skulle få bestämnaa öfver sitt öde, Knappt vald, skyndarle jag till Paris och rån Paris till Versailles för att der utkämpa mot en segerrik fiende, då ocpotståndlig, den mest fötviflade kamp, som liplomatien någonsin bestått. Man ville: ränrycka oss Belfort; jag hade icke x nnat vapen till mitt värn än min förtviflar ag var besluten att våga alt hällre 7 in att ;fvergifva denna enda ersättning fr sr förusten af Rhein, Belfort räddades. Återvänd till Paris, dit församling .en gom ade brådtom att ila faran till möt es spart värmade sig, måste regeringen be gifva sig rån en stad, der några tusen goy dater icke unde beherska en befolkni; ng. djupt uppörd af en förvillad pat ;otigm och af de nagogiska inflytanden. Jag bar icke rygat tillbaka för någor, sträng Åtgärd, huru notbjudande den 3 var, för att återuppätta ordningen tch aktningen. för lagarne, å 8ex veckor organiserades en här på 60,000 man, op Paris togs från de vaninnige och b.ottslige, som icke ville böja sig nder fostsrlandets lag, och jag fråjgar ally em, 80.n varit vitnen till händelserna: skulla ? i ha lyckats att storma Paris portar i ) ionarkiens namn? Om vi varit nog lin da ( tt förröka åter upprätta henne, skulle de tora städerna ha satt i verket sin hot else tt göra gemensam sak med demagor rien ch ordningens glänsande seger öfver oord. ingen skulle aldrig ha blifvit Vvunppe np, — den, säger man oss stundom, dagen efter let oordningen blifvit hosegrad, riku len I a kunnat åter upprätta monarki en, — Det ill säga att efter att dagen för nt ha öppet örklarat inför församlingen, som gonom in hällning bekräftade våra, ord, att vi ämpade ensamt för ordningen och icke för n monarkisk restauration, skulle vi dagen, erefter helt fräckt ha jätvat våra ord! (ej, mina herrar, de som framställa dennar : örebråelse, hade endast behöft rejia sig pp och ikläda sig det förhatliga ansvaret af tt Ro öst add se de gjorde det ej, y hederns röst stod hog de sv og ä art ssaklang, ina herrar, det är denna trohet åra förbindelser, som gifvit Frankrike Ing )å demagogerne blifvit krossade, lugna do ig hastigt åenna ofantliga majoritet at ye. ublikapsr. som önskar ordningen 4311 oc