Aftonbladet – 2 oktober 1874, sida 3

I BLANDADE ÄMNEN. drich Franz at Mecklenburg måste för någon t .Isedan utstå den sorgen att bli utrökt ur si sg) eget mecklenburgska arfland, nämligen på ba: gården i Hagenow. En något ankommen ha i delsresande förföljde der storhertigen med qvä k vande tobaksrök, ända till dess borgmästaren , Hagenow fick syn på missdådaren och hans för hafvande och lät sätta honom i säkert förva Borgmästaren framförde derefter till Hans Hör het en allerunderdånigste ursäkt, anhållande a Hans Höghet icke måtte låta den goda stade Hagenow umgälla den ohyggliga ogerningen, s mycket mer som den fräcka karlen inte var nå gon inföding; en -riktigmecklenburgare skull aldrig ha fördristat sig att göra någonting dy likt. Så långt var nu allt klart. Hageno hade icke fallit i onåd, storbertigen hade hålli sig skadeslös för den olidliga Hagenow-tobake med jen bättre sorts tobak, historien hade gjor sin rund bland alla mecklenburgare och var re dan nästan bortglömd. Nästan — men dock ick helt och hållet. För några dagar sedan skull storhertigen fara genom Liibeck och göra et kort uppehåll på bangården. Detta blef bekan i staden och sex af den fria hansestaden Liibeck lustigkurrar beslöto, frestade af de lagrar, son den beryktade handelsresanden vännit i Hage now, att företaga en mästerkupp. Deras cigar rer och pipor blefvo tända — och säkert var de icke från den ädlaste planta som de blågrå rök molnen kommo bolmande. Så begåfvo de si till bangården. dit storhertigen Friedrich Fran; just ankommit -inkognitooch nu gick fran -J och tillbaka på perrongen, för att inandas frisl luft. Han pustade och blåste och undrade öfve; den märkvärdigt obehagliga atmosfer, som va rådande på Liibecks bangård och ämnade jus se efter om möjligen ett gasverk låge i trakter — då hans blick faller på ett halft dussin gri nande ansigten med lika många tobaksbolmande munnar, hvilkas tillhörande lika antal mennisko. gestalter höllo jemna steg med Hans Höghet och beständigt följde efter honom. Hans Hög het viker nu tvärt af, men den rörliga qvalm. apparaten gör en svängning och befinner sig ånyo på samma afstånd från honom. Hans Hög het försöker att lunka litet, men de sex rökkanalerna sätta sig genast i sakta lunk efter honom — och på det sättet gick det en stund. då en poliskommissarie, som förut varit i mecklenburg-schwerinsk tjenst, kände igen storhertigen och förde honom till en särskild mottagningssal, dit de moderna tobakskomplottisterna naturligtvis icke vågade följa honom. Den f. d, mecklenburgske, nu fristatlige poliskommissarien trakterade rökarne med förkrossande blickar, men vågade icke gå dem in på lifvet, ty Liibeck är icke Mecklenburg. Jernbaneperrongen är ett offentligt uppehållsställe, och enhvar röker hvar och hvad han vill och kan, den ene havanna, den andre fusel, och mot lymmelsktighet fins ej något polisförbud. — Uppbringadt slafskepp. Engelska örlogsfartyget Vulture har nära Madagascar uppbringat ett fartyg, alldeles fullastadt med slafvar, 41 män, 59 qvinnor och 137 barn; slafvarne ledo förfärligt af matthet och kramp, emedan de måst länge förblifva i en och samma ställning. Flere af barnen kunde icke sträcka ut benen på väl tre eller fyra dagar, efter det engelsmännen tagit dem om bord hos sig. En qvinna påträffades ända till halsen begrafven i våt sand på botten af fartyget, under nedra slafdäcket. Egarne till denna menniskolast voro 35 väpnade araber, och den engelske kaptenen beslöt att föra dem till Zanzibar samt rättsligt åtala dem derstädes. Under färden dit, dogo 17 frigifne slafvar af de utståndna qvalen. Detta är den största slaffångst, som gjorts på länge. — Svensk -Tokajer-. I Samtiden läses följande berättelse, hvilken tidningen sjelf inhemtat genom den offentliga embetsmyndighet, inom hvars område händelsen egde rum, så att uppgiftens tillförlitlighet icke är underkastad något tvifvel. En landthandlare i mellersta delen af riket egnade sig med ifver åt denna inhemska vinindustri och skördade deraf en ansenlig vinst. Han hade icke bränvinsutskänkningsrätt, men han hade infört den seden att kunder, som hos honom köpte varor till ett visst belopp, inbjödos till ett rum i öfre våningen och der gratis undfögnades med bränvin. Från detta rum ledde ett spolrör till en tunna i nedre våningen, och deri fömdes hvad som var qvar i glasen af bränvin, öl, porter och hvarjehanda andra flytande varor; den behagliga blandningen försötmades med sirap, och för att gifva den ytterligare haut-gout tillsattes i sista rummet en liten qvantitet halfrökta och bortkastade cigarrstumpar. Den sålunda åstadkomna produkten tappades på buteljer, försedda med högröda pappersremsor, som buro den ståtliga inskriften Tokajer-, ett ord som efter allmogens etymologiska vanor förklarades sålunda, att de, som drucko af det herrliga vinet, blefvo tokiga ihufvudet — en stor förtjenst naturligtvis hos varan, ty hvarför skulle man eljest köpa och för tära den? Uppfinningsrikedomen var, tillägger Samtiden, i detta fall bragt till sin höjd, men ifven under mindre förledande former hafva säkert tusentals kannor af den vedervärdigaste och skadligaste beskaffenhet årligen blifvit utprångade till en lättrogen allmoge. — Officiell kyrkostil. Efter Skellefteå Tid-ning meddela vi följande utdrag ur en embetskrifvelse från Hernösands domkapitel: Alldenstund kyrkoherdebeställningen i Byske lya pastorat skall tillsättas och dervid i närnaste ätanka kommit följande skicklige och väl örtjente prestmän att dertill missiv undfå och ill församlingens fria val föreslås, nemligen: VE a Obehagliga rökoffer. Storhertigen Fri ; RPF eE RPF te Ef I ATA FA ol AA s