Aftonbladet – 1 oktober 1874, sida 3

mera blekt och lugnt, då hon låg i sin kista? Hon var så ung, så skön, så älskad! Men andra, hvilka varit lika sköna, lika älskade, hade måst dö: hvarför skulle döden då skona henne? James Cameron hade gjort allt, hvad hans vetenskap och hans kärlek ingifvit honom, för att rädda Winifred; nu, då hennes hjertas slag blefvo allt svagare under hans hand, försökte han trons måkt. Han bad om hennes lif; han hade aldrig bedit om en välsignelse öfver sitt lif; utan fruktan hade han tagit emot sina dagar af Guds hand och i tysthet burit de lidanden, som blifvit honom pålagda. Han hade icke bedit om sin systers lif, ehuru han älskade henne högt, ty han visste ej då, att lifvet kunde ega en sällhet,wom det var värdt att lefva för, Det var Winifred, vom först hade lärt honor det, hans barnsliga hustru, som smugit sig in i hans hjerta, han visste icke huru. Skulle hon nu tagas ifrån honom, då de voro-så lyckliga och då både sorg och glädje hade slutit dem så intill hvarandra? Desgea och andra tankar, för heliga att tolkas i ord, upptogo James Camerons gjäl och åtföljdes af en bön — en sådan bön, som aldrig förr gått från hans hjerta; Den bestod endast af några få ord; det behöfdes ja icke många för att bedja om hennes lif. Han bad blott; att hon skulle få lefva för honom; derefter slöt han sina armar fastare omkring henne, liksom hade hån velat fasthälla henne med sin mäktiga kärlek, och afbidade sedan hvad som skulle ske.