Aftonbladet – 30 september 1874, sida 3

deg sina steg. Mathew visste ganska väl, att det kunde kosta honom hans plats, om han afvisade en hjelpbehöfvande; då vidirländskans ankomst doktorn sjelf var borta, fördes hon derför upp till hans fru, hvilken till bennes obeskrifliga förvåning och glädje befans Vara henneg forna matmor. Mrs Malloney var irländska och Winifred den enda varelse i hela verlden, som hon älskade; den scen, som egde rum, kan således lättare tänkas än beskrifvas. Sedan den första hänförelsen hunnit lägga sig, började hon se sig omkring: allt talade om välstånd, ja rikedom i detta hus; mrs Malloney såg således intet skäl, hvarför hon ej skulle dela sin forna, unga matmors lyckliga ställning, Här var ingen tid att förlora; hon visste bäst, hur miss Winnie fordom kunnat vinnag — genom att skrämmas, och hon började genast förklara, hur bestört hon blifvit öfver hennes aftärda utseende. Var hon icke så hvit, ja, just som en lilja på sina kinder, en lefvande afbild af sin fromma, välsignade mor — det stackars lilla lammet! — som hade blifvit eå godt som mördad... Mördad! upprepade Winifred med den djupaste bestörtning. Detta var en alldeleg py och förfärande föreställning om hennes aflidna mor. Ja, mördad, min fagra lilja; hvarken mer eller mindre än mördad af sin sköterska, och hon var lika litet den första som den sista, för hvilken det gbtt så Om ni frågar mig, bur det kommer sig, att så mången ung mor dör, utan att ha så mycket som sett sitt lilla barn, svarar jag: det är sköterskans fell Hon tystnade för några ögonblick, för att rätt gifva eftertryck åt sina ord. Hvad hon sagt, hade hon uttalat i en så djup