Aftonbladet – 29 september 1874, sida 3

Tycker niicke,. nådig fru, yttrade Grace Inglex samma qväll -till sin: matmor, att doktorn på sista tiden: blifvit bra blek och mager ? ; Nej, det har jag verkligen icke obserWwerat. ; oosJay jar sk är det; man märker vanligen icke skdantihnai detär för-sent, Så var idet med miss Lucy, det välsignade barnet! — Men Herrer ville ak; han vet hvad som är det bästa, .Hon var för god — sodsAck, ja, jag vet. allt det der; än har redan;berättat mig -det. . Personer, som dö, äro alltid-för gods att: lefvay men det finner nadonetvin ingen; förrän när de vyut blifvit öda. .zSå mycket sämrö; sade Grace litet kärtt: bättre är att: vårda sig om ,dem i lifstiden, än att få sörja. dem efter .döden. Winifred satt och kammade sitt glängande rika Kär framför spegelnoch log mildt :emot den vackra bild, som visade sig i den samma, men:vid Graces sista ord försvann leendet, och how vände sig tvärt till den gamla tjenarinnan med skvmycken vrede, som-hon var mäktig af. Hvarför talar du om dsden?... Du vet, att jag icke kap tåla det; och rätt evänligt är det af dig att yttrå sk obehagliga saker, då du ser hur, nervög jag är. ; Färdig att qväfvasaf-harit; gick Grace med-högtidliga steg ut ur riännmet,