Aftonbladet – 29 september 1874, sida 2

Den unga damen — och Cyril. gissade, att hon var mycket ung — hade för första gången hört honom föregående söndagseftermiddag, och hans ord hade rört hennes hjerta, eldat. hennes inbillningskraft. Det hade, i det ögonblick då hon skref, varit hans predikan snarare än han sjelf, som upptagit hennes tankar och framträdt i hennes bref. För det heliga ämbetes skull, som han beklädde, tilltalade hon honom med en viss, blyg vördnad och upprepade mera än en gång, att bon aldrig skulle vågat skrifva på detta vis, såvida hon ej varit säker på att de icke kunde komma att träffas. Ett leende sväfvade öfver den unge mannenå läppar, då han hopvek brefvet, men det behagade honom likväl och ingaf honom en viss lust att veta, hvem hans okända korrespondent kunde vara. Hangenomgick i minnet hela listan på sina qvinliga bekarta; och under det de passerade revy för hans tankar, kom han till den slutsatsen, att bland alla fruntimmer, som han mött i sällskapslifvet, af hvilka många funnos, som genom skönhet, behag och: fint väsende tvifvelsutan skulle kunnat förvrida hufyn det på en ung entusiast, hade ingen enda intresserat honom. Ingen enda gång hade hans hjerta blifvit uppvärmdt. och hans fantasi endast en gång, då en liten glad och ung enka hade utmärkt den då ännu förbisedde unge adjunkten, småmyst, koketterat, smickrat honom och slutligen, då hon ansåg honom väl vara fångad i hennes nät, åter låtit honom fara och eröfrat ett pris af mera reelt värde: en fet och välmående mäklare... Den glada enkan skrattade nu åt honom, i stället för med honom. Det blet ett elegant bröllop och en fin frukost, der mr Lamb var anmodad att hålla tal, såsom