Aftonbladet – 28 september 1874, sida 3

och äro betäckta med! inristade inskrifter. De tros förskrifva sig från Heno-Wangs (af dynastien Tsheous) regering år 827—782 före Kristi födelse, och de lära ha tillhört en aqvadukt i närheten af ett berg i provinsen Schenzi. Efter att ha legat nere i marken i tretton århundraden, blefvo de slutligen uppgräfda; inskrifterna hade icke lidit någon skada, men stenarne föllo snart i glömska och fingo ligga på en slätt, utsatta för luftens åverkan, utan någon åtgärd till deras skydd, oaktadt upptäckten af dem väckte mycket stort intresse hos den tidens vetenskapsmän. 5 . Slutligen lät en styresman i!provinsen, mer nitisk än de kinesiska embetsmännen bruka vara, föra dem till provinsen Feng-hsiang-fus förnämsta stad och lemna dem i förvar i Kon-fu-tses tempel. Der voro de qvar ända till dynastien Tangs tid (907 i vår tidräkning); men under de oroligheter, som följde på denna dynastis tillträde till regeringen, blefyo de dyrbara stenarne; hvilkas litterära värde ingen förstod, kastade ut ar templet och kringströdda. Först på dynastien Sings tid — den tiende dynastiens, år 960 i vår tidräkning — då smaken för litteratur och vred återuppvaknade, blefvo de på nytt hopsamjade. Nio af dem igenfunnos utan stor svårighet; men det drog om lång tid innan man träffade på den tionde; denne befann sig i en vetenskapsmans samling. I det tolfte århundradet fördes de till Piensching af en monark af dynastien vg som sedermera afsattes och förjagades; han lät insätta dem i sitt slott, och inskrifternas skriftecken blefvo på hans befallning fyllda med guld, för att — heter det i påbudet härom — inför hela verlden utmärka deras värde och höga betydelse, så väl som för att förhindra deras försämring och förstöring, derigenom att aftryck tagas. Stenarne blefvo qvar i slottet, till dess de segrande Niuschih-tartarerne förde dem till sitt rikes hufvudstad, nutidens Peking. Tartarerne förstodo sig endast på det guld, som täckte inskrifterna ; de toge bort detta och lemnade stenarne, sålunda plundrade, åt deras öde. Lyckligtvis blef Niuschih tartarernes välde af kort varaktighet; och under den mongoliska dynasti, som efterträdde dem — år 1307 — blefvo dessa forntida stenar återinsatta i Kon-fu tses tempel, der de ännu i dag befinna sig. De inristade inskrifterna äro af stort historiskt värde och lemna antentiska prof på de skriftecken, som begagnades af kineserne inionde århundradet före Kr. föd., d. v. s. för minst 2.800 år sedan. Vid granskning af dem finner man, att de kinesiska skriftecknen då befunno sig i en öfvergångsperiod, hvarunder de ursprungliga TF fiska tecknen småningom antoga den form onetiska tecken, som nu 24, Sångerna, af hvilka dr Bushell har meddesjat noggranna kopior äfvensom så trogna öfversättningar, som äro möjliga i betraktande at skadorna å stenarne, äro skrifna i en stil. som helt och hållet liknar stilen i den af Kon-fu-tse samlade sångboken, hvilket är ett ytterligare bevis på deras höga ålder. Kon-fu-tse lefde, såsom bekant är, 500 år före Kristus, och mam og honom en mängd afhandlingar i seran.