Aftonbladet – 28 september 1874, sida 3

Oljud., I 11 kap. 15 3 strafflagen stadgas böter, högst 100 rår, tör den, som gör oljud eller oväsen å allmän väg, gata eller torgplats, Nägra pojkar, som under skrål och skrik draga en gata framåt, kunna således råka ganska illa ut, och detta med rätta; ty bland andra förmäner, som man fordrar af ett ordnadt samhällsskick, är äfven den, att samhällets fredliga invånare icke må störas och besväras af oljud och oväsen. Detmåste likväl erkännas att omfånget af den olägenhet, som kan vällas af ett så beskaffadt ofog eller okynne som det nyss antydda, för hvilket lagen har ett straff och lagens väktare vanligen ett ganska vaksamt öga och öra, är en ren obetydlighet i jemförelse med det oljud, som handhat: varne af några fabriksinrättningar härstädes tillåta sig att utbreda öfver stad och land genom de ång-hvisselpipor eller lurar, medelst hvilka de signalera arbetenas bör jan och afslutande. Ordningsmaktens handhafvare synas emellertid icke ha något att invända mot detta slag af oljud, eftersom det får opåtaldt fortfara, trots en ganska allmän klagan deröfver bland hufvudsvadens invånare. På senaste tiden, sedan bolaget Atlas å sin nya fabriksanläggning vid Rörstrandssjön satt i verksamhet en lur, hvars vrålande höres milslångt omkring, har förhållandet dock blifvit hardt nära outhärdligt, och vi tillåta oss derför hemställa till polismyndigheten, huruvida icke ett in gripande från dess sida till ofogets stäfjande kan vara att hoppas. Det är oss nämligen omöjligt att inse, det icke såväl bolaget Atlas som andra fabriker, hvilka använda något mindre högröstade men dock åtminstone för närmare grannar mycket besvärliga ånghvisslor, skola kunna signalera arbetenas början och afslutande utan att derför behöfva pina hela hufvudstaden och kringliggande landsbygd med det gräsligaste oljud. Det är ingalunda behagligt det hvisslande, som oupphörligt höres från de genom staden ilande ångbåtarne och lokomotiven, men hvar och en vet att dessa signaler äro nyttiga och nödvändiga och man finner sig således vid dem. De äro för öfrigt, såsom korta och hastigt öfverghende, på intet sätt så pinsamma som dei fråga varande fabrikernas under flere minuter uthällna tjut. För ätskilliga år sedan hade befälhafvare och besättningar å våra många ångslupar infört det bruket, att signalera båtarnes förestående afgång med talrika och långt uthållna hvisslingar med Bogpipan, tillstor! förargelse för om bord varande passagerare och för ivvånarne i trakterna kring ång: slupsbryggorna. Vi tilläto oss då fästa polismyndighetens uppmärksamhet på detta ofog och hade tillfredsställelsen se det skyndsamt undanröjdt. Det skulle fägna osg, om äfven denna gång lånades ett vil ligt öra åt stadens och traktens hårdt pinade invånares af oss framförda klagan,