Aftonbladet – 28 september 1874, sida 2

aldrig mer göra dig ledsen, och tant Emivsy må säga hvad hon vill — jag lemnar Lig icko mera — nej, aldrig ! Miriam hade fullt allvar med hvad hon sade och kände sig i detta ögonblick färdig till hvarje uppoffring, Datta visste Ruth och var tacksam för den kärlek, hon fann så varmt uttalad af sin unga syster. Men hon var ox åter stark. Medinnerlig ömhet; tryckte hon Mixiam till sitt hjerta, och då hon bortkysste hennes tårar, kände hon, att striden var utkämpad och segern vunnen; det. trotsiga hjertat var åter lugnt. SEXTONDE KAPITLET. Jag kan verkligen icke förstå, hvarför mr Lamb skall vara afundsjuk., Visst är han en högst elegant ung man, och sådan är äfven hans predikostil, mev inte är han att jemföra med mr Thorntor,, gom alla förklara för ett geni. Jaha, han lär vara ett riktigt snille. Nå, det sa jag då sutid, äfven den tiden då hans olyckliga blyghet hindrade hans talanger att mera allmänt erkännas. Ni skall säkert påminna er, min goda vän, art jag alltid sade så. Mrs Lovell, som åtnjöt den lyckliga förmånen att vara mrs Snookes god7, vän — en heder, som u0on satte ganska högt — kunde ej plminna sig något dyrikt, utan snarare motsatsen. Men mrs Snookes var en af de mest betydande personer inom församlingen och dertill cn af Je bästa kunderna i mr Lovells handelsvod; derför fick hon ej motsägas. Ja, Jag sa så alltid, och jag har aldrig upphört att sörja öfver det anfall af gulsot, som hindrade mig från att komma i S:t Marks kyrka och höra hans första, ryktbara predikan, hvilken föranledde hans an