Aftonbladet – 28 september 1874, sida 2

KE Tant inget rg mig i dag, om mammä icke lemnat va nipper efter sig, emedan hon bade haft mycket vackra sådana, då hon var ogift. Jag svarade, att vi sällan varit i tillfälle att begagna nipper och ej ännu hade delat dem. Tycker du inte, Ruth lilla, att vi nu gerna kunde göra det? Om du så önskar, min vän. Då ekall jag springa upp efter dem, Jag har min sann alldeles glömt, hvad som fins i det der gamla skrinet. Nästa ögonblick låg arbetet på golfvet, och de små fötterna hördes med snabba steg ila upp och åter ned för trappan. Här är det! sade hon ifrig och andfådd, i det hon satte sig på mattan framför kaminen med det gammalmodiga schatullet bredvid sig. Dess innehåll var icke stort och skulle kommit den rika tant Emily att le, till hälften af medlidande, till hälften af förakt. Alla mera värderika minnen från moderns lysande ungdomstid hade länge sedan gått — vi vilja icke säga hvarthän. Musikläraren och bans hustru voro bland de många, hvilka sällan få inkomsterpa ott räcka till ens för ett tarfligt uppehälle; och hvad brydde mrs Edgestone sig om förlusten af de glittrande juvelerna, om hon genom uppoffrande af dem kunde befria sin make från ett bekymmer eller förskaffa honom trefnad? Emellertid fans ändå något i behbll, några små skatter, utgörande antingen barndomsminnen aller ock gåtvor af den man gom älskat benns i döden. Dessa dyrbarheter upptog nu Miriaw, en i sänder, begynnande med hvad som hade tillbört fadern. Ask, se här ha vi vär stackars pappas siltverklocka; den blir naturligtvis din; du behöfver den bättre än jag, och tant har dessutom lofvat mig en af hennes, en så förtjusande liten noge till klocka, 0) mycket