större, dels ock med godkännande af faacd-; männa Und Bandet i 38 2 af atadens bygg npadsordning, gärdsrummet må vid byggnadens uppförande inskränkas på sätt plaunritningen utvisade. EE — Dödsfall. I går vid middagstiden afled till följd af slaganfall skådespelaren vid kungliga teatern Robert Gustaf Broman, i en ålder af 59 år. Han hade tillhört den svenska scenen i nära 40 år, ty 1836 började han sin teaterbana vid Djurgårdstea tera under Torsslow och Pierre Deland; öfvergick sonare först till Fr. Delands och derefter till CO. G. Hesslers landsortssällskap. Efter att en kort tid, 1851 och 52, hafva försökt sig såsom bryggare i Tavastehus, återvände han sistnämnda år till Hesslors trupp, öfvertog sedan, jämte Weselius, ledningen af ett eget sällskap, som spelade, dels i landsorten, dels på Södra teatern i Stockholm, var derefter några år vid Mindre teatern under Stjersström och har slutligen från 1857 varit anstäld vid den kungliga scenen. Broman var på sin tid en synnerligt använd och äfven användbar skådespelare, och få, om ens någon, af hans nu lefvande yrkoesbröder torde kunna mäta sig med honom i afseende å mängden af utförda roler. Hans egentliga fack var karaktersroler, hälst 5t det komiska hållet, gom han ofta utförde på ett ganska utmärkt sätt, sällan eller aldrig på ett underhaltigt. Enkliog sedam några månader, efterlemnar han en dotter, gift med teaterintendenten och författaren Fr. Heiberg. SNETT ER KR — Norska tidningen Frdrelandet och dr Sohlmans minne. Från en insändare haj vi mottagit ett genmäle mot uppgiften i vår Kristiania-korrespondents bret i gårdagens blad, att det norska veckobladet Fedrelandet innehållit en protest mot den för Aug. Soblmans efterlefvande öppnade subskriptionen. TIns. vill nämligen påpeka, dels att nämnda veckotidning infört subekriptionsinbjudningen, utan att till den samma foga några anmärkningar, dels att hon blott lemnat ordet åt en insändare, som protesterat, dels att hon, i strid med denne insändare, rekommenderat insamlingen. Alt detta vore mycket godt och väl, om det icke stode fast, såväl att det ifrågavarande veckobladet innehållits en (insänd) artikel, som påstår att Aftonbladet under dr Sohlmans ledning fra först til sidatl. utmärkts af en bestemt og klart udprae-) get streben efter at indplante i Norden pu-) tidens hedenske livsbetragtning, som ock: att tidningen sjelf, i sitt eget namn, uttalat att Aftonbladet stält sig i ett fientligt !! förhällande till den sanna kristendomen.l: Veckobladet har således ej blott utan protest offentliggjort, utan ock i andra orda lag upprepat en veterlig osanning; — det måste nämligen väl känna, att Aftonbladet 1 icke apgripit kristendomen, om det än be-j: kämpat och fortfarande skall bekämpa detl brutala läseri och den statskyrkliga teologi, ! hvilka äro kristendomens värsta fiender och från den ganna kristendomen så skiljak: tiga, som mörkret frän ljuset. Vid sådant förhållande framträder det erkännande, zom det norgka veckobladet egnat dr Sohiman, och hvarpå ing. vill fäsia vår uppmärksamhet, i en något egendomlig dager: inför den publik, till hvilken veckobladet Feårelandet talar, betyder erkännandet af ea mans oegennytta, heder och patriotisu naturligtvis ofantligt mycket mindre, än dena lögnaktiga beskyllningen, att han ledt sin tidning i en hednigk, kristendomsfientlig riktning.