Aftonbladet – 26 september 1874, sida 2

Danska Dagbl. för i går har en artikel med afseende på den nu åter brinnande frågan om förhållandet mellan Danmark och Tyskland, hvilken vianse värd att återgifva, emedan den utgör en, efter vär åsigt, ganska god kmmentarie till ett hardt när oförsynt försök från tysk sida att försvara väldsåtgärderna i Schleswig. Den har följande lydelse. Under ötverskriften Förhållandet till Danmark invehåller Nat. Zeit. en ledande artikel, som börjar med att försvara utvisningarna från Schleswig gent emot engelska tidningar. Detta försvar är bygdt på en grof förvanskning af de verkliga förbållandena, liksom då samma tidning nyligen påstod att de fredliga danske undersåtar, zom de preussiska polismyndigheterna utan nägon skugga af skäl och på brutalt sätt jagat bort ifrån hus och hem, varit danske agitatorer, som på ett upprörande gätt stört statens säkerhet. De engelske korrespondenterae, heter det, hafva nyttjats till språkrör af några personer i Kjöbenbavn, som missbrukat deras lättrogenhet. De hafva säkert sjelfva trott hvad de berättat, under det de blott återgåfvo hvad de hört eller läst; men innan de talade om diplomatiska stridigheter, borde de förut hafva inhemtat närmare upplysningar i Kjöbenhavn och icke upprepat hvilken historia som hälst, gom man kanske afsigtligt lade för dem. Sedan det Berlinska bladet sålunda utan minsta fog gitvit de Kjöbenhavnska kretsarne eller till och med den Kjöbenhavnska pressen — ehuru hvar och en, ktminstone hvad denna angår, kan konstatera oganningen deraf — skulden för de engelska tidningarnas meddelanden och betraktelser, öfvergår det till att gifva den engelska pressen underrättelse om hvad som tilldragit sig i Schleswig, och denna uppgift löser det på sådant sätt, att hvar och en, som icke vet bättre besked, måste förledas tro att de preussiska polismyndigheterna endast utvisat danskar, som invandrat från konungariket i Schleswig för att agitera mot det preussiska herraväldet. Att sådant kan berättas, sedan utförliga upplysningar lemnats om hvar särskild utvisning, är alldeles otroligt, men Nat. Zeit. är likväl i stånd att åstadkomma dylikt. Hvad förvisningarna från Schleswig angår — skrifver tidningen — så må de enskilda fallen först konstateras, Förvisningar af personer, som anse sig för danskar och som begifva sig till Schleswig för att upphetsa befolkningen mot bestående ordning och regering, kunna emellertid under inga omständigheter kallas ett tyranni mot nordgchleswigarne, såsom en engelsk tidning yttrade sig. Den offentliga meningen i Tyskland är fullständigt af den tanken, att äfven de dansktalande schleswigarne skola behandlas fullt rättvist, skousamt och välvilligt: man bör afhålla sig från att förtrycka dem och man bör också låta dem behålla sitt eget språk, om än ett allmänt landsoch statsspråks rättigheter och ställniog tillkomma det tyska språket. En helt annan fråga är ju deremot, om man skall tillåta danskar, de må nu vara födde i Jutland, på öarne eller i Schleswig, att begifva sig till Schleswig och uppehålla sig der, då de taga sig för att bekämpa det tyska väldet och verkaför Nordschleswigs återförening med Danmark. Måste icke denna framställning förleda England till den tron, att Nordschleswig är öfversvämmadt af danskar från konungariket, som agiterat emot Preussen och slutligen drifvit sitt oskick så längt, att myndigheterna ansett sig nödgade att förvisa dem urlandet? Och huru vackert låter det icke, då det berättas att tyskarne gå så långt i högsinthet, att de vilja låta nordschleswigarne behålla sitt modersmål! Det danska språket har på alla sätt förföljts och undanträngts, och ändå vädjar man i Berlin till Europas och särskildt Englands beundran för den liberalitet, hvarmed man behandlat nordschles wigarne! National Zeit. medgifver likväl att det hade varit bättre, om polismakten hade gifvit bestämda regler för hvad som är tillåtet och förbjudet, Men uppenbar upproriskhet kan dock under inga buntändighoter tillåtar, Då ett lands undersåtar kränka lagen, straffas de; göra utländingar det samma, förvisas de, Detta är en allmänt erkänd regel. Till och med om en dansk anser sig kunna Bberopa Pragfredens 5:te artikel, tillkommer det honom icke såsom enskild man att fordra dess uppfyllande och kämpa mot det be. stående. På hvad ett engelskt blad talat om, att den danska regeringen kunde utöfva repressalier genom att utvisa tyskar ur Danmark, anser Nat. Zeit. knappt värådt att svara, och det på ett så märkvärdigt skäl, att man väl kunde hålla hunåra mot ett på att ingen skulle hafva varit i stånd att gissa det, Det finnes ingen i Tyskland, säger tidningen nämligen, och det har tills datum icke funnits en enda tysk, som vill lös