Aftonbladet – 25 september 1874, sida 3

vade en i många afseenden så betydelsefull verksamhet. Censuren var här maktlös och gpioneriet, ehuru snart sagåt legaliseradt), hade svårt att innästla sig ide akademiska kretsarna. Hvad vid universitetet yttrades och tänktes, spreds sedan genom flere hun: dra unge budbärare kring Finlands bygder. Hade icke under dessa bistra tider denna härd för fosterländska och frisinnade ider och sträfvanden fnnnits, hvem kan säga, huru vårt folks öden utvecklat sig? Förhållandet är nu, sedan halft annat årtionde, väsentligen förändradt. Universi tetet innesluter väl än i dag blomman af vårt fölks intelligens; och mycketaf det bästa, som under senare tider hos oss ut förts, har härifrån ledt sitt ursprung. Men äfven andra emråden finnas numera, der det fosterländska kulturarbetet begynner göra sig gällande. Exempel gifvas redan på män, som, utan att hafva tagit en enda akademisk examen, svingat sig upp till allmän aktning och förtroende. Mången förterkad -katederkark torde. väl. häröfver skaka på bufvidetoch sucka efter de gamla goda tiderna; men — fördvmstfritt: betraktadt — kan icke nekas. att häri ligger ett stort framsteg. Detta faktum bevisar nämligen, att finska folket trawpat ut de politiska barnskorna och begynner friare röra sig på egen Hand; Ty rmedgifvas måsta väl, att professorslärdom och studententusiasm icke äro de enda häfstängerna för ett folks politiska utveckling, Äfven har den förgångna perioden med dess akadeniska förmynderskap, bland mycket godt, lemnat oss i arf en abstrakt teoretisk riktning, som i mycket verkat skadligt, Hurn som hälst, spelar dock universite tet fortfarandö em så betydelsefull roll i vårt land, att en redogörelse för de vigtigaste af de förändringar, som senastinträf. fat ibland dess lärarepersonal, här torda försvarä sin plats; Vi göra i sådant afseende början med den ende nn tillträdande läraren, professorn i statsrätt samt kameraloch politi lagfarenhet L. Mechelin, Sällan har en professorsutnämning emottagits med:större intresse än hr Mechelins. Om än detta deltagande. delvis föranleddes af önskan att åter se den vigtiga lärostolen i statavätt,. hvilken härförinnan inne: hafts af Nordström och Rosenborg, å nyo besatt, så gäller dock större delen af detta intresse hr Mechelins: egen person. :Väl äro hr Mechelins vetenskapliga meriter icke stora, men ban har, ehuru ännu endast 35 är gammal; redan på andra områden förskaffat sig. ett namn. Tidigt känd såsom talangfull:-publicist och skicklig finansier — hr Mechelin stod en tid i spetsen för vår förnämsta privatbank.--gjorde han vid 1872 års landtdag sin politiska debut. At Helsingfors stad vald till en af dess representanter i borgareståndet, lade hr Mechelin här i dagen en parlamentarisk förmåga af hos oss mindre vanlig art. Samtidigt med det han i ståndet visade sig förtrogen med de flesta diskuterade frågor, lärer äf. ven i de tvenne vigtiga utskott, dit haninvalts, den arbetsdrygaste delen af honom öfvertagits. Genom den sant frisinnade ande, hvilken genomgiek så väl hans upp: trädande i allmänhet som de af honom väckta petitioner, blef han inom kort jemte sin nuvarande framstående embetsbroder, professor R. Montgomery, en af det liberala partiets chefer vid landtdagen. Särskild uppmärksamhet framkallade den af honom väckta petitionen om rätt för ständerna att granska ordinarie budgeten, en uppmärksamhet som ökades deraf, att tre ständs talmän på deh samma vägrade propogition, hvarför hr Mechelin slutligen sög sig tvungen att återtaga den samma. Äfvea från regeringens sida har hr Mechelin erhållit det erkännande, att han under se: naste år inkallats i särskilda, vigtiga lag. berednvingskomiteer. Bland förluster, vårt universitet nu gör, annotera vi först den af professorn F. v. Willebrand, hvilken i egenskap af emeritus afgår från den lärostol i allmän patologi och medicinsk klinik, han länge innehaft; Herr v. Willebrand blir härigenom i tillälle att uteslutande egna sig åt det vigjga embete han, i egenskap at general. lirektör för medicinalverket, redan en följd ut år beklädt. Universitetet förlorar i herr 7. Willebrand en talangfull föreläsare och mn intresserad, om än icke alltid kritisk, retenskapsmans. : Af mera oförutsedd art är. den förlust, :om drabbar universitetet derigenom, att. .hr u. Lindelöf, professor i rena matematiken, sår att öfvertaga chefsplatsen i den nu rerganiserade skolstyrelsen, I alla länder, ärskildt i Sverige, är det väl brukligt, att å väl regeringen som högsta domstolen illgodogöra sig den rikare intelligene, som rid högskolorna utvecklas. Men detta gäller lock bufvudsakligen män, hvilka genom spe ialstudier äro lämpade för sådana värf, Att hr Lindelöf, som för närvarande är en f vår högskolas förnämsta prydnader, veat öfvergifva sin vetenskap för att kasta ig in på ett verksamhetsfält, som härintilla arit främmande för hans intressen, har erför väckt någon förvåning. Och dånna örvåning ökas deraf, att skolehefsplatsen är tt embete, till hvars fyllande erfördras enl olitisk karaktersstyrka och en motståndscraft mot vindkast uppifrån och nedifrån. om icke alltid pläga utvecklas i studer: ammaren, Vårt lands säregna yttre och inre förållanden hafta nämligen gjort skolväsendet 1 en af de vigtigaste och tillika ömtåliaste sidorna i vårt kulturlif. Språk-dua! smen gör det först och främst förensdt ed gauska stora svårigheter att med tillörligt tillgodosoends af bildningens intresen på ett rättvist sätt bestämnia, om fin kan eller svenskan bör utgöra uodervisingsspråket i de särskilda skolorna. Äfen är det på detta område, striden emellan e tvenne språkpartierna i vårt land för ärvarande koncentreras, . Genom större olitisk takt hos vår regering skulle mycket uopa göras för mildrande af den bitterhet, om hos partierna Du gör sig gällande. Len i stället att genom upprättande af ubbla skolor å de orter, der behofvet af vardera gjort sig gällande, tillmötesgå vardera opinionen, har regeringen, ledd af n i detta fall ganska malplacerad sparsametsifver, ofta på det godtyckligaste sätt estämt undervisningsspråket, än till blott nska, än till blott svenska. För att åt tatskassan iubospara några tiotusental årgen, har den icke dragit i betänkande att ifva ny näring 6t en stridjsom under våra ttre förhållanden: icke är utan sina stora ådor: Mon just dessa yttre förhållanden — vår szendomliga förening med det stora ryska iket — äro något, som egnar sig att än tter mera intrassla skolförhållandena i vårt nd. Hvilken plats det ryska språket inger i våra skolor, är nämligen en sak; om sjelffallet icke med liknöjda ögon beraktas på andra sidan Systerbäck, Någon ;rdran, att skolor med ryskan såsom unervisningsspråk borde. inrättas på finska ;atens bekostnad hår väl aldrig — oss ve