Aftonbladet – 25 september 1874, sida 2

männa ämnen, meddelade läkaren henne de unga skollärarinnornas historia, och hennes intresse väcktes genast. Hvad kunde hon göra för dem? Fans icke något sätt att hjelpa dem? Jo, han hade tänkt på ett medel. Kanske funnos bland mrs Leighs bekanta, i Ostindien bosatta familjer några, hvilka för sina barn önskade erhålla ett godt engelskt hem? Doktor Cameron var öfvertygad satt intet bättre och lämpligare hem kunde beredas dagsa små, i verlden utskickade varelser, än hos miss Edgestone. Edgestone! Mrs Leigh reste sig blek och darrande från stolen. Edgestone! Åh, det är-icke möjligt! Hvilken familj Edgegtone? Miss Roth Edgestone och hennes syster, gvarade doktorn nästan lika öfverraskad äfven han vid åsynen af hennes bestörtning. Känner ni dem måhända? — Nej, det är omöjligt -det kan icke vara kå, mumladePhon utan att synas höra hang fråga. Faderoch -moderlösa, utan vänner och bröd! O, min Gud! det är icke möjligt. Ett ljus gick upp för doktor Cameron och han kände sig böjd att upprepa hennes ord; det är icke möjligt! . Säg mig allt, hvad ni vet om dem — allt, allt! sade hon nästan häftigt till sin gamle vän, som helt lugnt svarade: Jag har föga att tillägga till hvad jag redan sagt. Deras föräldrar äro döda; deras dopnamn äro Ruth och Miriam. Miriam, hviskade mrs Leigh med dar rande röst, men doktor Cameron fortfor, liksom han ej hade märkt detta afbrott: Som jag tror, var fadern musiker och dog ung. Om deras mor vet jag intet; de ha aldrig talat om henne med mig, med un