Aftonbladet – 25 september 1874, sida 2

tat, då hon såg på honom med sina milda, uppriktiga ögon och tackade honom för allt hvad han gjort för henne och systern. Ty, tillade hon, tant Emily sade Os8, att det endast var genom er, som hon fått upplysning om, hvar vi funnos. Hon är så god emot 0ss; hvar dag kommer hon och hemtar Miriam för att göra en promenad i vagn, och i går tog hon henne med sig till teatern, ja, hon har lofvat henne att få följa med äfven till operan. Mycket vänligt och välbetänkt af mrs Leigh — och under tiden sitter ni ensam, Ja, men hon önskar äfven att jag skall komma, det gör hon verkligen, men vi kunna icke båda på en gång lemna heminet och Miriam finner det så ödsligt att vara enmgam. Och det gör aldrig ni? Ruth tvekade innan hon gaf svar. För hennes minne framstod mången. afton, som i hennes ensamhet hade förekommit henne så ovanligt lång och tyst, och mången sådan hade hon ännu att vänta. Hon kände, att doktorn betraktade henne med den forskande blick, söm. så ofta bade oroat henne, Hade han gissat, hvad hon tänkte? Hennes ögor sänktes-till golfvet, men utan miskund upprepade han sin fråga: Och ni, finner ni det aldrig ödsligt? Jag har alltid så mycket att göra, att jag har föga tid att ha ledsamt; dessutom skänker det mig så mycken glädje att ae Miriam nu åter vara sig alldeles lik, ja ännu mycket gladare än förr, ty hon kunde icke uthärda att undervisa barn, och jag saknade tillgångar att skaffa henne några nöjen. Ni kan ej tro, huru bra hon ser ut; hon är så förändrad till gin fördel Men doktor Cameron var icke der, som kunde lockas ifrån sitt ämne; han gick all.